Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i »Antikrist» av påven, hänvisningen till den katolska trollkarlen, och
slutligen påvens flykt till imperatorn i Petersburg, där han visserligen
blir vänligt mottagen, men varnas för att driva propaganda i Ryssland,
visa tydligt, att Solovjev även tvivlade på katolicismen och papismen.
Solovjev undvek socialister och narodniker, vilkas ekonomiska
materialism han avskydde. Hans religiösa åsikter gjorde också, att han
icke förstod socialismen, utan i denna endast såg en till sin ytterlighet
driven bourgeosi-civilisation. Icke heller hade han någon förståelse för
massornas stora politiska och sociala rörelse och dennas etiska betydelse.
I Ryssland har Solovjevs uppträdande för religionens sak likväl varit av
stor betydelse, just därför att den nyare, icke akademiska filosofien
riktade sig mot religionen: Herzen, Tjernysjevskij, Dobroljubov, Pisarev,
Michajlovitj, Lavrov, marxisterna och de flesta narodniker hade till sina
ledare Feuerbach och Comte. Solovjev bekämpade emellertid, sedan
han någon tid delat deras antireligiösa filosofi, deras teoretiska och
praktiska grundvalar. »Den tro, som Granovskij tyst hyste i sitt hjärta
och som Herzen halft besvärat försvarat, försvarade Solovjev med
sin fulländade filosofiska skolnings vapen» (Masaryk).
Solovjev var också en djup kännande skald och sammanfattade sitt
eget livs sanningssökande i den bild, han givit detsamma i följande av
D :r A. Jensen tolkade verser:
»I morgontöcknet famlande jag skred
mot gåtfullt skymda, underbara stränder.
Med sista stjärnan morgonrodnan stred
än flögo drömens dunkla syner ned.
Till okänd Gud jag bad med lyfta händer.
I kylig midnattsstund jag ensam går
som förr dit bort mot obekanta länder
När drömmen skingrats och jag klart förstår,
hur lång min vandring är, hur brant och svår
till målet, dit jag önskesuckar sänder.
Till sena natten skall jag orädd gå
allt närmare till eftertrådda stränder.
På toppen utav berget skall jag stå
en gång i stjärneprakt och skåda få
hur löftets tempel sig i ljusglans tänder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
