Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan regeringen och traditionen förut klavbundit dem, underkasta de sig
numera omedvetet de modärna idéer, för vilka man svärmar lika mycket
som förut för vers». Och så de handlande personerna i anklagaren,
revolverjournalisten Bastardin; juden Galkin, son till millionären, som
gnäggar av förtjusning, då man anklagar hans far för de grövsta
förbrytelser; den ärliga, men enfaldiga studenten, som insmugglar
proklamationer ifrån London så oskickligt, att han ertappas på bar gärning
och får sina tolv års straffarbete i Sibiriens gruvor, allt personligheter,
som man vid den tiden kunde utpeka med fingret. »Om i denna bild icke
hela Ryssland återspeglas, äro åtminstone alla dess lögner sorgfälligt
hopsamlade.» (Brückner).
Man kan tänka sig vilket väsen denna livfulla roman skulle
åstadkomma, och Pisemskij fick också umgälla detta sätt att avkyla sin
vrede på de radikala med att redan hans blotta namn formligen förklarades
i bann. Efter en längre tids paus upptog han emellertid åter sin
verksamhet, men hans nya arbeten hade icke samma framgång som de gamla.
Han angrep också samtidens lyten helst i dramats form, och
anklagelserna mot den nya tiden blevo allt häftigare, den reaktionära
tendensen allt mera utpräglad, i synnerhet gällde hans angrepp kapitalismen
cch materialismen, lusten att till varje pris befria sig även från
anständighet och samvete såsom i hans stycken »Finansgeniet» och
»Baal», som tillbedjas av ett århundrade, vilket saknar ideal och
förhoppningar, kopparrublernas och de falska papperspengarnas
århundrade. Protesten mot tiden, då »publikanerna driva apostlarna ut ur
templet, och brännvinsförpaktarnas och kabakernas makt strålade i all
sin glans», hade emellertid ingen verkan, och därmed sjönk Pisemskijs
ansende och uttömdes hans talang.
Större talanger stodo icke att finna på den konservativa och
reaktionära sidan eller i Katkovs läger. Deras hjältar sakna sinne och
förståelse för något annat än att gagna sin egen sak, värdiga
efterkommande till Alexander I :s auktoriteter, som på morgonen läste en sida i den
franska filosofen Condillacs skrifter och på aftonen besökte madame
Svjetjins magnetiska soaréer. Här pendlade mellan salong och
ämbetsrum angivare eller inkvisitorer, ordens-, tjänst- eller hemgifts jägare,
en V. Krestovskij m. fi. Andra, såsom Ljeskov och Klusjnikov,
an-grepo radikalismen, ehuru icke på grund av Katkovs principer, utan
emedan de kände sig besvikna av enskilda anhängare av radikalismen och
deras lösen och för den skull förkastade hela rörelsen såsom
utsiktslös, såsom en ny lögn, vilken kommit till de gamla lögnerna. Redan
blotta titeln på deras romaner är betecknande, såsom Ljeskovs »Utan
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
