Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blotta titeln »Moskvasamling» säger redan att författaren, ehuru han
förvaltade sitt ämbete i Petersburg, kände och betraktade sig såsom
moskovit. Även för Pobjedonostsev är Moskva den sanna
kristenhetens »tredje» Rom, den äkta ryssens ideala huvudstad.
Pobjedonostsev föddes också i Moskva, blev därstädes professor i civil- och
processrätt och i denna egenskap de kejserliga storfurstarnas lärare i
rättsvetenskap. År 1880 blev han överprokurator för den heliga
synoden, och i denna ställning stannade han till 1905.
Pobjedonostsev var och ville vara moskovit och sökte för den skull
också sina andliga anor bland Moskvas slavofiler, men ändå mera bland
de slavofila gammalryssarna. Hans filosofiska grundåsikter påminna
visserligen om den slavofila skolans stora huvudmän, en Konstantin
Aksakov, en Samarin, en Chomjakov, men dessa förblekna för
Pogo-din och Katkov, vilka så mycket tydligare stirra en till mötes ur
»Moskvasamlingen». I nihilismen och den revolutionära terrorismen finner
Pobjedonostsev sålunda antitesen till sin världsåskådning, nämligen att
endast den gammalryska kulturen, såsom raka motsatsen till den
västerländska, kan vara den enda riktiga grunden för äkta rysk politik.
Ryss-lan och Europa förhålla sig till varandra såsom dag till natt, ljus till
mörker, Ormus till Ahriman; — Ryssland är samhällsordning, Europa
anarkien, Ryssland är livet, Europa döden, den enskildes och hela
folkets död, på en gång moralisk och fysisk död.
I anslutning till denna krassa förvridning av den slavofila
historiefilosofien finner Pobjedonostsev Europas och liberalismens grundande
i rationalismen och förkastar ömsom logiken med dess slutledningar,
ömsom talar han mot den logiska formalismen eller mot kritiken och
kriticismen. Däremot prisar han livet med dess omedelbara behov och
sätter all sin lit till den omedelbara förnimmelsen, den varma känslan
och erfarenhten. Han har gått i skola hos Rousseau och förkastar
i likhet med många romantiker vetenskap, filosofi och civilisation. I
stället hyllar han sig till det »tredje Rom» före Peter den stores
uppträdande med dess bysantiska ortodoxi och filosofiska kyrkofäder.
Denna filosofi är kemiskt fri från all nationalism. Pobjedonostsev
accepterar slavofilernas mystiska psykologi, men utdrager också dess
politiska konsekvenser, och sålunda avslöjar sig översättaren av Thomas a
Kempis »Jesu efterföljelse» såsom Dostojevskijs storinkvisitor.
(Masaryk).
Endast dumhuvudet — så lyder denna ortodoxa ryska kunskapslära
ordagrant — kan vilja äga en klar överblick av allt; de värdefullaste,
till livet nödvändigaste begreppen inneslutas emellertid uti sitt mystiska
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
