Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likes glänsande italienska fälttåg mot Österrike. Det franska
sändebudet hos Porten, greve Bressick de St. Simon, tycktes emellertid icke
ha någon aning om, att slutligen även Preussen var på väg att skaffa
sig ett betydelsefullt insteg i Turkiet, ehuru greve Robert von der Goltz’
exempel bort kunna lära honom annat.
Sådan var ställningen, då greve Ignatjev tillträdde sin beskickning.
Hans ställning blev också mera iakttagande än handlande, vilket
likväl icke hindrade, att han i det tysta kunde utöva en betydlig verksamhet
till underminerande av de turkiska förhållandena på Balkanhalvön och
sålunda förbereda en katastrof, som man kunde vänta sig av
framtida maktkonstellationer. General Ignatjevs uppgift blev sålunda att
av alla krafter underhålla och elda missnöjet hos Turkiets kristna
undersåtar, knyta så nära förbindelser som möjligt med stambefryndade
nationaliteter, så vitt som möjligt, då detta kunde ske, förödmjuka den
turkiska förvaltning och därigenom sänka dess anseende i undersåtarnas
ögon och med alla den ryska maktens medel understödja deras
klagomål och föreställningar hos Porten o. s. v. Här fanns ett rikt och
tacksamt om också ingalunda lätt fält för diplomatisk verksamhet, och
greve Ignatjev bearbetade det också av bästa förmåga icke utan
framgång, så mycket mera som det gällde att återställa Rysslands anseende
bland Balkanhalvöns folk, sedan detta genom den olyckliga utgången
av Krimkriget lidit ett icke obetydligt avbräck. General Ignatjev hade
en för ett sändebud högst väsentlig egenskap: att bakom en min av
orubbad tillförsikt dölja kväljande tvivel, tryckande förlägenhet: att
icke med en rörelse förråda den inre osäkerheten var för honom det
naturligaste i världen. Från första dagen av sitt uppträdande väckte han
diplomatiens förundran genom sitt självförtroende, då den såg, huru
han med oförändrat glad blick och ett triumferande leende på läpparna
visade både turkar och kristna samma en smula påflugna förtrolighet,
satte upp den ene mot den andre genom med avsikt hopsmidda
osanningar och slutligen höll till godo med bådas förebråelser med samma
skämtsamma lugn, som om dylikt icke skulle skada vare sig hans
politiska eller sociala ställning. Detta gjorde emellertid i sin mån
intryck, om också icke på de erfarna ledarna av Turkiets politik, så
åtminstone på hopen av rajas. Detta var redan i och för sig ett slags
framgång, som tycktes antyda ett djupare behov av att återknyta det
ryska inflytandet, än som kunnat förklaras av de tvister som en tid
pågått i kyrkliga frågor mellan greker och bulgarer. General Ignatjev
trodde sig också ha fått en vink till förmån för sin politik, en vink,
som skingrade hans tvivel, huruvida han stått över partierna och om
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
