Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
neral Ignatjev bragte det till slut därhän, att den berömda orientaliska
trosenheten under ryska sändebudets indirekta medverkan sönderslets,
och det bulgariska exarkatet lystes i bann av grekerna. De uppror,
som sedermera utbröto i Bosnien-Herzegovina torde emellertid också
kunna betraktas såsom följder av den av general Ignatjev bedrivna
ryska agitationen. Då Turkiet därefter 1877 avslog den
sändebudskonferens i Konstantinopel, som föreslogs till ordnande av förhållandena
i de upproriska landsdelarna, lämnade Ignatjev jämte de övriga
sändebuden Konstantinopel. Efter Rysslands seger i kriget mot Turkiet
1877—78 var det general Ignatjev, som dikterade freden i San
Stefano. General Ignatjev var anhängare av den fransk-ryska alliansen
och en avgjord motståndare till Tyskland. En diplomat sade honom,
att han »ledde nihilismens elektriska ström på den panslavistiska
tråden». Hos Alexander III stod han högt i gunst, och kejsaren ansåg
honom oumbärlig för sin säkerhet. Sedan han avgått från sin plats
såsom inrikesminister, hade han likväl ännu stort inflytande såsom
ordförande i »Det slaviska välgörenhetssällskapet»; han dog 1908.
Såsom inrikesminister gynnade Ignatjev eller åtminstone tolererade
de judeförföljelser, som under åren 1881 och 1882 utbröto i södra
Ryssland och medförde plundringar och mord, och under vilka staden Balta
led värst. De plundrande folkhoparna nöjde sig emellertid icke med
judepogromen allena, utan hotade: »Vi frukostera på judar, äta de
förmögna till middagen och prästerna till aftonen», och mitt under den
obeskrivligt råa anda, som gjorde sig gällande nästan överallt i
Ryssland, lät Alexander III under allmän beklämning kröna sig i Moskva
den 27 maj 1883. Då ministärens tilltänkta absoluta motstånd mot den
allmänna meningens krav på reformer omsider började bli för farligt,
föreslog Ignatjev några medgivanden, som borde göras. Han ville
sålunda bereda bönderna lättnader i de årliga avbetalningar, de skulle
göra på sin jord, införa provinsialförsamlingar i Polen, Sibirien och
östersjöprovinserna och tillrådde också att åter slå in på den av Loris
Melikov utstakade banan att sammankalla en semskij sobor, d. v. s.
deputerade från semstvos till Petersburg. Han kunde emellertid icke
genomdriva dessa sina förslag och avgick från sin post såsom
inrikesminister 1882. Förhållandena till Tyskland gestaltade sig också farliga
nog, och allmänt befarades, att Ignatjev skulle framkalla ett krig med
Tyskland. Dessa farhågor bekräftades också av de brandtal, general
Michail Dmitrijvitj Skobelev höll. Utrikesministern Giers måste hos
den österrikisk-ungerska utrikesministern greve Kalnoky ursäkta och
455
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
