Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som general Ignatjev förgäves sökt tillkämpa sig före 1870 års
katastrof. I början av 1871 stod sålunda Ryssland i Orienten så mäktigt,
som det icke varit en enda gång sedan 1853.
Omständigheterna hade sålunda på ett enastående sätt gynnat
Ryssland och framför allt general Ignatjev, som emellertid under de nya
förhållandena syntes så mycket mindre vuxen sin nya ställning som hans
uppträdande icke blott ådragit honom grekernas djupaste hat, utan
också berövat honom det mått av personligt anseende såväl hos hans
kolleger som hos Porten, vilket representanten för en stor makt icke
kan undvara, 0111 icke hans stats intressen skola lida skada. En man,
som fått tillnamnet »lögnens fader», hade icke ens i Stambul, där man
ändå just icke har så överdrivet stränga fordringar på moral, kunnat
uppträda såsom ledande politiker. Sådana betraktelser funno emellertid
föga beaktande i Petersburg. General Ignatjev ansågs ha inlagt stora
förtjänster om den lyckliga lösningen av Svarta havets
neutralitetsfråga och stannade i Konstantinopel. Lyckan log fortfarande mot
Ignatjev. Ali Pascha dog 1871, och hans efterträdare Mahmud Pascha
sparade ingen möda att uppfylla generalens önskningar. Detta
framträdde i synnerhet i behandlingen av de frågor, som berörde de religiösa
intressena hos Portens kristna undersåtar. I den grekisk-bulgariska
kyrkotvisten hade Porten därtill i det hela sått på patriarkatets sida,
men nu omvände Ignatjev, som alltifrån 1869 ännu mera än förut
gynnade bulgarerna, storviziren, och Porten avstod från sin traditionella
politik och tog avgjort parti för de bulgariska
oavhängighetssträvandena.
General Ignatjev var åter dagens hjälte, framtidsmannen, men
endast för ögonblicket. Hans ensidiga bulgarvänliga politik bar en så
^lidelsefull, utmanande och förhastad prägel, att den icke blott
förskaffade storviziren Mahmud ett brått slut, utan drev grekerna till ett
rentav fanatiskt hat mot allt, som bar ryskt namn. Lika blind för varje
annan hänsyn som mot traditionerna för Rysslands kyrkopolitik i
Orienten, strävade Ignatjev endast efter att så hastigt som möjligt bringa
sina bulgariska vänners saker till ett slut och därigenom förvärva sig
den nationella hemlandspressens lovord och utsikter till vidare
befordran. Den tanken, att Ryssland vid allt partitagande för sina
stamfränder sak, och deras nationella välgång icke finge förlora det
urgamla sammanhanget med de grekiska, hela den kristna orientaliska
världen behärskande trosbröderna, tycktes alls icke finnas till för ryska
sändebudet. Patriarken behandlades av honom såsom en öppen fiende
och drevs därigenom allt längre i sin förbittring mot bulgarerna. Ge-
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
