Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XL. De revolutionära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt tsarismen! och den ryska socialdemokratien, som vädjade till
utlandets hjälp, skulle utsträcka rörelsen över hela landet.»
På orden följde handling. Den ryska socialdemokratien, som dittills
principiellt förkastat terrorismen, förklarade, då regeringens skräckvälde ,
antagit rentav oerhörda dimensioner, sig för användande av terrorismen,
med förbehåll att de terroristiska våldsgärningarna såsom påtvur.gna
aldrig skulle kunna bli en ständig inrättning hos partiet, utan endast gällde
såsom tillfällig åtgärd till understöd åt de väpnade massornas uppror.
Det »underjordiska Ryssland», som Nikolaj Alexandrovitj förefann
vid sin tronbestigning, befann sig just vid denna tid i full jäsning. Den
praktiska terrorismen fanns överallt och ingenstädes, exkutivkor.imittén
utgjordes av en handfull fanatiker, som måste sökas i Ryssland,
alldeles icke, såsom så ofta sagts i utlandet, redan av den orsaken att
»handlingens propaganda» icke kunde ledas av främmande. Allt sedan
mordet på Alexander II tillkom det också exekutivens chef att
personligen på ort och ställe övertyga sig om nödvändigheten av ett attentat,
övervaka dess utförande o. s. v., och detta kunde icke ske, redan på
grund av avståndet och till följd av den brevöppning, som polisen i
Ryssland bedrev med största ihärdighet och en hänsynslöshet, som tvang
till och med ministrar att såsom själva Loris Melikov och
utrikesministern greve Lambsdorff låta privatkurirer befordra deias brev.
Den terroristiska exekutivkommittén ägde visserligen fortfarande
bestånd i Ryssland under Alexander III och hans efterträdare, men gav
sig icke tillkänna på samma vilt fanatiska sätt som under Alexander II.
Det »underjordiska Ryssland» fanns redan 1894 på samma sätt som
1905 och 1917; den avsky, mordet på Alexander II framkallade i hela
den civiliserade världen, inskränkte emellertid väsentligen dess
verksamhet, och exekutivkommittén besinnade sig på det stora ansvar den
hade gentemot massorna och deras brottsliga instinkter samt fann, att
en farligare fiende till tsaropapismen vaknade i massornas organistion
och uppfostran. Denna måtta var ingalunda något svaghetstecken, utan
berodde fastmer på den ingalunda oberättigade förebråelsen, att
Alexander II mördats för att hindra »reformerna uppifrån» och har skadat
nihilismen mera än »lögnens fader» med alla hans medhjälpare och
poliser. Exekutiven hade också kommit till den insikten efter olyckan
vid Borki, att varje attentat mot tsaren endast vidgade polisens och
byråkratiens maktbefogenhet. För den skull började också de terroristiska
ledarna lämna tsaren i fred för att i stället organisera storstrejkens
kampmedel tillsammans med det revolutionära arbetarepartiet. Så
kallade »nihilistiska» dödsdomar fälldes och fullbordades utan försköning
469
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
