Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLII. Det ryska bondekriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Innan han blev direktör för statspolisen och, såsom biträde i
inrikesministeriet, Sipjagins högra hand, hade han i hela tretton
år, från 1881, varit allmän åklagare och haft att bearbeta de flesta
nihilistprocesserna. Vad som efter denna verksamhet ännu återstod
honom av mänskligt medlidande försvann alldeles under hans tjänst i
statspolisen. Moskovitisk ända till märgen, var han riktigt mannen i
Pobjedonostsevs och storfurst Sergjejs smak, hos vilken han formligen
tiggde om det lediga, farliga ministerämbetet utan att för den skull
försumma uppvaktningen hos sin dödsfiende Witte, som vid denna tid
hade tsarens öra. Plehve inbjöds att i kronrådet utveckla sitt
program, som var järnnävens och det stålhårda hjärtats, d. v. s. inga
koncessioner. I stora drag förklarade han sig utan diktatur och utan
undantagslagar, endast å grund av bestående lagar och med tillhjälp av
ett enhetligt organiserat polisvälde, vilja trygga tsarens maktställning
mot alla anspråk, och den 15 april 1912 inflyttade han också i
Vinterpalatsets ämbetsvåning vid Fontanka i Petersburg.
Plehve höll vad han lovat och omorganiserade fullständigt polisen,
ökade gendarmerikåren, med vilken han införlivade lantpolisen, och
utvecklade den hemliga polisen på ett sätt, som ställde vad i den vägen
förut funnits i skuggan. »Värre tider, men inga skändligare» ha
funnits för Ryssland än de, som nu följde. Ingen var säker för Plehves
spioner. Väggarna fingo öron, och fängelserna fylldes med offren för
de hemliga angivarna, för vilka man icke ens inom sina egna fyra
väggar var säker. Kontraspioneriet firade verkliga orgier, och utan att vara
diktator förenade Plehve genom sitt av angivare och spioner av alla
slag stödda polisvälde en maktfullkomlighet, som faktiskt gjorde honom
till ensamhärskare i landet. Tsaren var som vax i hans händer och fick
i Tsarskoje Selo, där han mestadels uppehöll sig aldrig veta sanningen,
skild som han var från verkligheten och sitt folk av en mur av
offci-ella lögner.
De övriga ministrarna berövade Plehve genom sitt hemliga
bevakningssystem småningom all företagsamhet och allt inflytande vid hovet.
Enda undantaget utgjordes till en tid av finansministern greve Witte,
som, tack vare de utländska milliardlånen, på små franska
rän-tetagares bekostnad, ledde en ström av guld i den ständigt av
tomhet gapande ryska statskassan och i vissa inflytelserika storfurstars icke
mindre tomma fickor samt ansågs såsom den trollkarl, vilken kunde
förverkliga den härliga drömmen om ett ryskt industriherravälde. Han
ensam, som utan betänkande eller skrupler också välsignade Ryssland
med det inbringande brännerimonopolet, böjde sig icke för den farlige
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
