Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLII. Det ryska bondekriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppkomlingen, men skulle, just då han trodde sig som säkrast, störtas
av sin dödsfiende Plehve. Denne förstod att hos tsaren göra Witte
ansvarig för utbredningen av revolutionära rörelser i Ryssland, på den
grund att ett ekonomiskt bakslag hade kommit 1902, som föranledde,
att industriarbetarna började kastas på gatan och retades till strejker.
Witte lugnade tsaren med hänsyn till »den stora krachens» betydelse,
men bevisade samtidigt, citt Pleves system ovillkorligen måste
framkalla revolutionen. Den av dessa avslöjanden förfärade tsaren kunde
icke besluta sig till ett avgörande steg, så mycket mindre som storfurst
Sergjej använde hela sitt inflytande till förmån för Pleve, vars system
tilltalade honom personligen.
Det första hemliga kriget mellan de båda medtävlarna om makten
bleven öppen strid. Witte sökte, med tillhjälp av de stora medel, som stodo
till hans förfogande för att köpa den utländska pressens bifall till de
ryska lånebehoven, bekämpa Plehve med hans egna vapen, men Plehve
hade de bättre spionerna, och då Witte befann sig skyldig till brister i
en ämbetskassa, lyckades hans motståndare omstämma den efter
strejken mot Witte dubbelt misstrogna tsaren och genomdriva hans
avlägsnande från ämbetet. Då Witte återkom, fann han sig vara utnämnd
till president för ministerkommittén, visserligen i yttre måtto en
hedersplats, men i själva verket en inflytelselös sinekur. Plehve var nu
alle-nahärskare och handlade därefter. »För att göra slut», säger
Moskvaprofessorn von Reusner, »på hungersnöden i Ryssland, uppfann Plehve
ett förträffligt medel; han isolerade de hungrande från all beröring med
den övriga världen och gav befallning om att tiga: med drakoniska
åtgärder kvävde han de av hunger döendes skrik och jämmer och
inberättade därefter allerunderdånigast: »Det finns ingen hungersnöd.»
Eftersom man icke hör de hungrande döendes jämmer och klagan. Pressen
hade i själva verket också fått befallning att tiga, semstvos avhöllos från
att lämna hjälp åt de hungrande, och genom den mur av
polismyndigheter, som uppförts kring befolkningen, trängde icke ett ljud; det tycktes
som om en dödstystnad tronade överallt: därpå utbröto
agraroroligheterna, men även nu förlorade Plehve icke sinnesnärvaron; medelst knut
och bajonetter återställde han tystnaden och drev folket i döden.»
Vedergällningens timme slog emellertid även för Plehve. Den 28 juli
1904 träffades han vid en utfärd av Sasonovs bomb, som slet av honom
huvudet, dödade hans kusk och mer eller mindre svårt sårade tio
personer, bland dem kvinnor och barn. Sex veckor efter attentatet mot
Plehve, den 17 juni 1904, träffades Finlands guvernör general
Bobri-kov i den finska senatens palats av ett skott från den unge senatstjän-
491
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
