Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLIII. Marsrevolutionen och den blodiga söndagen 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kaptenen greve Sjuvalov, i Hälsingfors geheimerådet Deutrich, i
Kras-nojarsk polismästaren von Eydmann, och såväl mot tsaren i
Tsarskoje-Selo som mot Pobjedonostsev gjordes attentat, som dock misslyckades.
Enligt uppgifter i tidningen Birsjevitja Vjedsmosti förövades under
april och maj attentat mot 116 statstjänstemän. I tolv fall
misslyckades attentaten, 42 personer dödades genast och 62 skadades mer eller
mindre svårt.
Dessa attentat förfelade icke sin verkan. I alla händelser bidrogo de
till det av tsaren den 30 oktober 1905 utfärdade manifest, vari han i
sin nöd, men ingalunda av egen drift, kom samhällets berättigade
önskningar till mötes och omsider under vissa garantier beviljade den
riksrepresentation, som utlovats i hans ukas av den 9 augusti. Så långt ifrån
vad man i Västeuropa förstår med parlamentarism den s. k.
konstitutionen av 30 oktober än var, måste den likväl betecknas såsom en
framgång, så mycket mer som tsaren den 3 november uppfyllde två andra
av folkets fordringar; den 3 november undertecknade han nämligen en
amnesti, medan greve Witte medgav betydande lindringar i censuren
och den 9 november avlägsnades också den hatade polisministern
general Trepov, som den 27 oktober givit trupperna befallning att icke skjuta
blinda salvor och att icke spara på patronerna. Även den gamle
moskovitiske obskuranten Pobjedonostsev drog sig knotande och missnöjd
med tsarens medgivande tillbaka och vek sålunda för den nya tiden,
allt tecken till, att det nya manifestet avsåg något mer än att blott strö
sand i ögonen på utlandet.
Den med sådan framgång började revolutionära rörelsen skulle
emellertid ganska snart utsina i sanden och detta icke minst genom de ryska
revolutionärernas eget förhållande. Där fanatism är med i leken,
förlorar ryssen all blick för proportionerna, och i stället för att nöja sig
med vad som ernåtts samt endast eftersträva vad som ligger inom
möjlighetens gränser, förklarade ytterlighetspartierna, de revolutionära
arbe-tardeputationernas råd och det anarkistiska bondeförbundet på förhand
alla dem i akt, som tänkte deltaga i valen till riksförsamlingen, den s. k.
duman, för folkets förrädare. På samma gång började, de striden mot
sina hittills varande bundsförvanter, de liberala borgerliga och de för
en konstitutionell monarki kämpande semstvos, samt uppställde såsom
mål för sin revolution den socialdemokratiska republiken,
framtidsstaten och åtta timmars arbetsdagen. En av arbetaredeputeradenas råd i
städerna Petersburg, Moskva, Kiev, Odessa, Rostov och Jekaterinoslav
av bolsjeviki, d. v. s. flertalsanhängare, »maximalister- och mensjeviki,
d. v. s. mindretalsanhängare, s. k. minimalister», väld exekutivkom-
500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
