Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLV. Reaktion och terrorism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höllos i fängelserna och pinades. Havande kvinnor ihjälpiskades, och
mången poliskommissarie och fängelsedirektör ansågs som fullt i stånd
till vilket brott som helst. Med anledning av den massaker vice
guvernören i Irkutsk Ostachin 1889 i mars anställde på unga studenter
och förvisade kvinnor, därför att dessa vägrat att låta flytta sig på ett
mot reglementets bestämmelser stridande sätt och under förhållanden,
som skulle prisgivit dem åt hungersdöden, skrev Times, som omtalade
alla de ohyggliga grymheter, som åtföljde denna massaker: »Är det
möjligt att sådant kan ske med tsarens vetskap, han, som dock anses
för en human människa ? Är han så förbländad av absolutismens läror,
att hans hjärta förhärdats mot alla dessa pinohistorier? Om så icke
är, har han nu tillfälle att en gång för alla undanröja uppträden och
ett system, som endast förnedra hans regering och hans religion».
Under sådana omständigheter sökte såväl manliga som kvinnliga
fångar förkorta sina kval genom hungerstrejker, d. v. s. svälta sig till
döds, eller förskaffade sig gift, vilket mutade fängelsevaktmästare
förskaffade dem. Men icke blott i de många fängelserna, till och med
i sådana, som gällde såsom verkliga mönsterfängelser, rådde ohyggliga
förhållanden. Fruktansvärt var också tillståndet i de s. k.
samlings-och förvaringsfängelserna, i vilka icke blott fångar, utan även andra
personer, som skulle till Sibirien eller andra orter i Ryssland, fingo
kvarter under resan. Med fångtransporterna sändes nämligen hustrur,
som skulle till sina män, antingen dessa voro förvisade till Sibirien eller
till andia orter; »unga gossar och flickor, som skulle uppsöka sina
föräldrar och som naturligtvis voro fullständigt oskyldiga till varje
brott. Men även dessa insattes i samlingsfängelserna tillsammans med
grova brottslingar, som misshandlade dem och mot flickor och hustrur
begingo det grövsta våld. Lokalmyndigheterna tycktes vara alldeles
oförmögna att åstadkomma någon ordning eller förändring i detta
elände, och de politiska fångarna, som väl kände till dessa rysligheter, sökte
så långt de kunde också skydda sina kvinnliga kamrater mot dem. Men
alla avslöjanden och förslag till reformer och varje vädjan till
mänskliga känslor var förspilld möda. Det bör för den skull icke heller
överraska, att revolutionärerna beskyllde regeringen för att hylla ett
straffsystem mot politiska fångar, som hade en förtvivlad likhet med en
långsam avrättning.
I duman framställdes gång på gång, allra minst ett halvt tusen gånger
interpellationer angående alla dessa förhållanden, men utan annan
verkan, än att Stolvpin fann detta frågande besvärligt och obehövligt med
avseende på utlandet och slutligen icke ens besvarade frågorna, till dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
