Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVII. Riksdumans öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I utlandet upptog pressen dumans upplösning med mycken bitterhet;
i synnerhet uttalade sig de engelska tidningarna med sådan skärpa om
vad de kallade statstrecket av den 21 juli, att den ryska regeringen
ansåg sig böra förklara orsakerna till sitt handlingssätt. Bland dessa
stod i första rummet den vanvettiga vallag, som Ryssland hade greve
Wittes dubbelspel att tacka, en lag, som med full rätt kundte
betecknas såsom en »catilinarismens Magna Charta». De dumaledamöter,
som undertecknat Viborgsmanifestet, lärde känna Stolypins järnnävar;
han anklagade dem helt enkelt för högförräderi för att för lång tid
föi störa deras valbarhet, och genom de reformer, som i flera
avseenden, särskilt i bondefrågan vidtagits, samt proskription och förvisning
av de radikala partiernas valagitatorer och de »otillförlitliga»
hoppades man erhålla en fogligare duma. Så mycket större blev den
allmänna överraskningen, då den nya »fogliga» duman visade sig lika
rebellisk som den upplösta. Den nya duman sammanträdde den 20 februari
1907, och den besvikne ministerpresidenten Stolypin förklarade också
med bittert hån, att regeringen kände sig tillräckligt stark till att
kunna ignorera en oppositionell kammare. Detta var tydligt nog, och
ändå tydligare var, att Stolypin betraktade duman endast såsom en
mot utlandet framskjuten Potemkinsk kuliss och tänkte regera på
moskovitiskt sätt. Trots allt detta ville duman i ynnerhet de 96 man
starka kadetterna snart sagt till varje pris bevara duman från upplösning
och besvarade för den skull icke utmaningen från Stolypin, som å sin
sida hänsynslöst begagnade sig härav för att genomdriva sina krav.
Endast socialdemokraterna, som räknade 69 medlemmar gjorde honom
livet surt genom sina ständiga interpellationer. Men då duman på
agrarreformens område började bli honom obekväm, lät han brutalt
inleda en högförräderiprocess mot socialdemokraterna. Anklagelsen lydde
på hemlig sammangaddning till monarkiens störtande. Därmed hade
han ställt duman inför valet att antingen erkänna sig vara revolutionär
eller utlämna de anklagade. I senare fallet lovade han följa en
försoningens politik och slå ned processen mot Viborgsrebellerna; i första
fallet skulle duman upplösas. Stolypin kunde förfara som han gjorde
på den grund, att polisen den 18 maj erfarit, att dumadeputeraden Ohsol
i sin bostad i Petersburg mottog besök av den revolutionära
militärorganisationens . medlemmar. Denna underrättelse gav anledning till en
husvisitation hos Ohsol, och därvid anträffades en mängd skrivelser,
som visade, att de 55 dumamedlemmar, som utgjorde den
socialdemokratiska fraktionen, bildat en broderlig förening till att omstörta den
grundlagsenligt fastställda regeringsformen genom ett folkupplopp samt
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
