Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVII. Riksdumans öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nikolaj II och konung Carol av Rumänien viel Krasnoje Selo.
alldeles obevakad, tog fram en revolver ur bakfickan och dolde den
bakom ett större program samt avsköt de båda skotten mot
ministerpresidenten. Han skyndade sig därpå bort i korridoren i förhoppning att
kunna undkomma i den allmänna villervallan, men hejdades och erhöll
ett sabelhugg, som slog ut två tänder på honom. Tre dagar efter
Sto-lypins död avrättades Bagrov.
Den »ryska Bismarck», såsom Stolypin kallades, bisattes den 22
september i Kiev under ett allmänt deltagande av allt vad myndigheter och
deputationer från monarkiska föreningar hette, och hundratals
silverkransar täckte hans kista. För Rysslands vidare öden blev emellertid
hans död av största betydelse, såsom Novoje Vremja spådde, blott
alltför sannt, då tidningen skrev, att »den förutsåg endast en mörk
framtid, i vars bakgrund väntade nya oroligheter och en ny stormflod
av ond vilja, blodig fanatism och fruktansvärd strid. Så djupt
Stoly-pins frånfälle än beklagades och huru högt hans verksamhet än
skattades, synes denna likväl i världskrigets belysning ingalunda varit till
Rysslands eller den ryska autokratiens nytta. »Hans styrka under hans
sista dagar berodde på hans antiösterrikiska och sålunda även mot
Tyskland riktade utrikespolitik, till vars förande han begagnade sig av
sina båda utrikesministrar, först Alexander Petrovitj Isvolskij och slut-
535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
