Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVII. Riksdumans öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen av Sergjej Dmitrijevtj Sasonov, som natten till 4 maj 1917
tog sitt eget liv i den provisoriska revolutionsregeringens fängelse.
Sto-lypin, som i likhet med Plehve icke lämnade sina ministrar större
självständighet, måste också mer än de båda nämnda utrikesministrarna bära
ansvaret för att igenom sin politik alltifrån 1908 bidragit till
lössläp-pande av 1914 års världskrig. Stolypin hade visserligen många
fiender även vid hovet och i senaten, men satt detta oaktat fast i sadeln
och till och med de förbittrade och besvikna konstitutionella voro blott
alltför beredda att liksom alla andra fördraga den ryska Bismarcks
järnhand; den »strålande framtid», som han visat den panryska
chauvinismen, drog nämligen alla inom sin trollkrets. Stolypin fick till
efterträdare Kokovzov, en Wittes lärjunge och utmärkt räknare samt
realpolitiker, som »föredrog den säkra fredssparv, han hade i handen,
framför de stekta duvorna på taket, vilka först genom ett världskrig
skulle skapa en strålande framtid». Under Kokovzov skärptes icke
heller guerillakriget mellan den röda och den vita skräcken, och icke
heller medförde hans ministerskap ett återvändande till den
antikonstitu-tionella absolutismen. Den fjärde duman kunde också väljas och
sammanträda, utan att det underjordiska Rysslands under askan
glimmande vulkaniska glöd kom till utbrott. Kokovzovs regering upphörde
emellertid ganska snart; han fick till efterträdare den gamle Goremykin,
storfurstepartiets hängivna man, och såväl duman, som omfattade
Sto-lypins förespeglingar om en »lysande framtid», som armén, vars
utrustning kunde fullföljas med tillhjälp av de franska milliardlånen,
stärkte den i mystik försjunkna tsarens och den gamla regimens
ställning i så hög grad, att till och med de revolutionära ytterlighetspartierna
resignerade och, ehuru oförsonligare än någonsin, likväl föredrogo att
med gevär för fot motse framtiden. Kanondundret från Balkankriget
väckte till full låga den i den ryska folksjälen slumrande nationella
chauvinismen, vilket också gjorde varje revolutionärt strävande
hopplöst ; utan massorna och utan vapen ingen revolution! Stolypins
panryska utsäde började mogna och skulle snart bära frukt.
536
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
