Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVIII. Kejsarinnan och Rasputin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
året blev det för den skull duman, som inför de upptäckta stora
undersleven, Suchomlinovs oduglighet och försnillningar och de stora bristerna
i arméns utrustning, i förplägningen, i kommunikationsväsendet, ansåg
sig böra taga saken i sina händer och började inrätta sig såsom
national-konvent för att försvara fosterlandet. Duman biföll i detta avseende
ett lagförslag angående skapandet av ett lånt försvarsutskott, som skulle
bilda högsta instansen för land försvaret, under vilken samtliga
centralmyndigheter skulle lyda. Utskottet skulle bestå av 6 ministrar, en
representant för justitieministeriet och 9 ledamöter av duman och
statsrådet. Som utskottets beslut skulle fattas med enkel majoritet,
betydde detta, att 7 högsta riksämbetmän skulle i utskottet stå mot 18
deputerade, och regeringsmakten på detta sätt fullständigt skulle vridas
ur kronans och den officiella regeringens händer. Tsaren skrev
under detta dumans beslut, som satte honom själv så gott som ur spelet
och betonade i ett reskript till ministerpresidenten, att han ur denna
institution »hämtade den osvikliga säkerheten om en strålande framtid».
Hans eget beteende tycktes emellertid icke motsvara hans
hoppfullhet. Ensam gick han ofta flera timmar genom rummen i sitt palats
och undvek allt direkt och personligt tilltal. Tsaren uttryckte sin
önskan att resa till fronten och företog också denna resa, men då han
återkom, undanbad han sig alla uppvaktningar och stängde in sig i
sina rum. Endast överpolismästaren mottog han en dag i en längre
audiens, men undvek eljest att tala ett ord vid någon. Han undvek
till och med sammanvaron med sin familj vid måltiderna, åt endast
med motvilja något litet och drog sig därpå åter tillbaka i sin dystra
avskildhet. Han var numera ensammare än någonsin, och hans armés
öde vilade på honom som en kväljande mara. Med stelnade drag
mottog han underrättelserna om händelserna i Galizien och’ingenting
förrådde, huru djupt han kände motgången, då österrikare och tyskar
besatte Lemberg.
Tsaren gjorde nu också den tragiska erfarenheten, att kriget
visserligen oerhört ökade byråkratiens makt, men också stärkte dumans
ställning. Detta blev så mycket kännbarare som de med dumapartierna
nära förenade s. k. »sociala förbunden för tillgodoseende av krigets
behov» snart ryckte till sig arméns och folkets förplägning,
fabrikationen av ammunition, sanitetsvården och slutligen också omsorgen om
flyktingarna samt på detta sätt fullständigt satte staten ur spelet.
Regeringen skulle icke sett denna utveckling med misstroende, om icke
de konstitutionella dumapartierna bemäktigat sig ledningen av dessa
angelägenheter och därvid avslöjat det administrativa godtycket och
541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
