Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVIII. Kejsarinnan och Rasputin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gamla regimens oduglighet och vanliga korruption. Massornas
missnöje och de borgerliga kretsarnas förbittring nådde härigenom en
sådan höjd, att den parlamentariska oppositionen åter blev lika farlig
som i den första och andra duman, och folkets revolutionering gjorde
oerhörda framsteg. Den hotande revolutionen tvang också tsaren ocn
regeringen att allt mera tänka på en enskild fred, och som Rasputins
inflytande ansågs härvid vara avgörande, gav detta anledning till
stormiga uppträden i duman.
Familjen Romanov har naturligtvis haft det största intresse av att
på tsaren och hans gemål välta all skuld för Rysslands olyckor. I
synnerhet vill den ha varnat tsaren för Rasputins »farlighet». Ännu
svävar naturligtvis mycket dunkel över den roll, som Rasputin i själva
verket spelat liksom över hans förhållande till storfurstepartiet och
framför allt såsom fredens förespråkare. Såsom den, efter all
anledning synnerligen väl underrättade F. v. B. uppgiver, skulle Rasputin
i själva verket just på grund av sin fredsyrkan ha varit högeligen
»obekväm» för familjen Romanov. Redan under det första krigsåret sökte
fördenskull änkekejsarinnan, tsarens moder, oskadliggöra Rasputin,
som hon till och med beskyllde för misstänkta förhållanden till
tsarev-nan, och eftersträvade hans avlägsnande med våld med tillhjälp av
inrikesministern A. R. Chvostov. Saken omintetgjordes emellertid av
Rasputins anhängare och försöket, vari Rasputins dödsfiende, munken
Uliodor var invecklad, kostade emellertid Chvostov hans ställning.
Då det därefter blev bekant att Rasputin skulle ha utverkat storfurst
Nikolaj Nikolajevitjs avsättning från sitt befäl såsom generalissimus
och hans onåd, slöt storfurstepartiet som gömde sig bakom »familjen
Romanov» sig tillsammans för att störta honom. Den såsom
historieskrivare bekante storfursten Nikolaj Michailovitj har härom lämnat
intressanta avslöjanden. Storfursten hade på grund av sina skarpa
uttalanden mot Rasputins, Protopopovs och andra dunkla makters
inflytande på regeringen fallit i onåd och av tsaren förvisats till sitt gods
i guvernementet Cherson för två månader. Hans samtal med tsaren
hade ägt rum den 14 november 1915 och förvisningen skedde 13
januari. Två dagar därefter mottog tsaren dumadeputeranden W. W.
Pu-risjkevitj, som också talade med tsaren om Rasputin och Protopopov.
Även den andlige Ijavelski hade ett samtal med tsaren om samma ämne.
Storfurstarna höllo vid samma tid konferens hos storfurst Andrej
Vla-dimirovitj, och den 24 februari kom också en av deltagarna, storfurst
Alexander Michailovitj till tsaren för att säga honom mången bitter
sanning. I allmänhet ha samtliga storfurstar uttalat sig med skärpa
542
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
