Ryssland och dess tsarer / Senare delen. II avdelningen / 553 (1919-1920) Author: Oscar Heinrich Dumrath Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L. Revolutionen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inskränkningar i sociala rättigheter, som andra medborgare äga, men
endast med villkor av sträng militärisk discilin i aktiv tjänst.»

Tsaren hälsar befälet vid Petersburgs garnison.

Huru detta omfattade, »revolutionära» program skulle kunna
förverkligas, såsom ministären utlovade trots brinnande krig, som
regeringen och duman likaledes ville föra till ett »segerrikt slut», stod i vida
fältet och väckte alla mera insiktsfulla politikers tvivel, och att dessa
också fingo rätt, då de ansågo dess förverkligande knappast möjligt
under djupaste fred, visade vad nu inträffade redan under April och
majdagarna 1917.

Att revolutionen emellertid en gång måste komma, stod klart för
envar, som någorlunda följt med utvecklingen i Ryssland under de
senare åren. Därhän arbetade allt, dit syftade allt, och det enda man kan
säga var, att revolutionen måhända dröjt längre eller försiggått på ett
annat sätt, om icke kriget kommit emellan. Till dess utbrott bidrog i
första rummet tsaren med sin mysticism, sin tvekan, sitt vankelmod och
sin osammanhängande regeringskurs, med vilken han försvårade
ärendenas handläggning såväl för sina generaler som sina ministrar. Men
en ändå större skuld än tsaren bär byråkratien genom sin korruption:
Suchomlinovs försnillade millioner och Stürmers många fel och
misstag. Icke litet bidrog också de högre samhällskretsarnas cynism och
saknad av alla hedersbegrepp, vilka levde och njöto enligt receptet:
»Härlig är njutningen, glädjeruset, härlig är kärleken, men också hatet, som
i viss mån ersätter kärleken, där denna icke kan fås. Härlig är
rikedomen, därför att den kan omsättas i njutning, härlig är makten, ty den
tillfredsställer vår stolthet, god är sanningen, så länge den bereder
njutning, men god är också lögn, mened, list och smicker, om de bringa
oss fördel; god är trohet, så länge den belönas, men gott är också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>