Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LI. Tsaren abdikerar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad menar ni om saken!’ Jag visste, att denna kompromiss kom för
sent. Men då jag icke hade några vidare direktiv, kunde jag icke
besluta mig för att ge honom något råd. Tsaren gav mig fullmakt att
medelst telefon sätta mig i förbindelse med Rodsjanko, och denne
omtalade på morgonen vad som tilldragit sig i huvudstaden samt
förklarade, att tsaren icke hade annan utväg än att abdikera. Klockan tio
på morgonen infann jag mig hos tsaren, åtföljd av mina stabsgeneraler,
för att förmå honom avstå från tronen för Rysslands väl. Under
tiden hade redan svaren från de olika befälhavande generalerna ingått,
och alla voro övertygade om nödvändigheten, att tsarens abdikation
måste ske. Tsaren hörde lugnt på allt och sade sig vilja abdikera, men
i Rodsjankos närvaro, vars ankomst väntades. Detta gick emellertid
icke ihop, enär Rodsjanko icke kunde avlägsna sig från Petersburg. Vi
lämnade därpå tsaren allena. Efter frukosten lät han kalla mig och
överlämnade mig sin underskrivna avsägelse till förmån för sin son.
Jag begav mig till min stab för att därifrån sända avsägelsen vidare,
men till min förvåning fann jag därstädes ett telegram från Gutsjkov
och Sjulgin, att dessa farit till tsaren. Jag vände om, men höll mig på
avstånd från tsaren, som hälsade kommissariernas ankomst såsom ett
tecken till en förändring i ställningen. Av allt vad jag berättade honom
syntes ingenting uppröra honom så mycket som hans personliga vakts
övergång till de upproriska. ’Vad skall jag göra?’ frågade han, varpå
Gutsjkov helt kort svarade: ’abdikera!’ ’Gott’, sade tsaren, ’det har
redan skett. Jag har undertecknat akten till förmån för min son; men
som han icke har stark hälsa och jag icke vill skilja mig från honom,
bestämmer jag, att tronen avstås till Michail Alexandrovitj.»
Den 15 mars 1917 avreste de båda kommissarierna Gutsjkov och
Sjulgin till Pskov, där de vid järnvägsstationen mottogos av en av
tsarens adjutanter och genast fördes till tsarens salongsvagn, som stod
alldeles i närheten. De båda kommissarierna, som buro sina
vardagskläder, voro smutsiga, hade icke rakat sig på fyra dagar och sågo ut
som »ett par tukthusfångar, vilka sluppit ur ett brinnande fängelse.»
I den upplysta salongsvagnen befunno sig den kejserliga husministern,
baron Fredericks och chefen för fältkansliet general Narysjkin. Efter
några ögonblicks väntan inträdde tsaren, klädd i ett kosackregementes
uniform. Han såg ut som vanligt, hälsade de deputerade fastmer
vänligt än kallt och räckte dem handen. Han satte sig och bad alla taga
plats. Gutsjkov anvisade han platsen bredvid sig vid ett litet bord,
Sjulgin satte sig mitt emot Gutsjkov. Fredericks höll sig något avsides, och
i ett hörn av vagnen satt Narysjkin, som skulle föra protokollet över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
