Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger vid individuellt arbete af flera slag - Spinnvisor - Väfsånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÄFSÅNGER
67
sånger, som från början ej haft något att göra med
spinnande. En familjetradition från början af 1800-talet
berättar, att en gammal fru, som var mycket glad öfver,
att hennes dotter Eleonora fått en bra fästman, hörts
en lång stund sjunga under spinnandet:
De’ va’ rackaren te’ Noral
De’ va’ rackaren te’ Nora!
I sina hågkomster från hembygden omtalar Samuel
Ödmann, att prästhusets pigor, som stigit upp kl. 4
på morgonen, »för att icke öfverraskas af sömnen vid
spinnrockarnas söfvande sorl sjöngo morgonpsalmer;
men så snart adventstiden ingick, utbyttes dessa mot
julpsalmer, som fortsattes hela dagen jämte arbetet.
Alla sjöngos ur minnet och upprepades immerfort.»
Väfsånger.
Mindre vanliga än spinnsånger tyckas väfsånger ha
varit. Den väfvande har ju oftast suttit ensam med
sitt arbete och saknat den uppmuntran till att sjunga,
som fås af fleras närvaro och deltagande i samma
verksamhet. Men vi ha dock åtskilliga intyg om sång vid
väfvandet. I Odyssén berättas om nymfen Kalypso,
att hon
sjöng med tjusande stämma,
medan hon vof på en kostelig väf med gyllene väfstaf.
Och längre fram säges ungefär detsamma om
nymfen Kirke. — När VIRGILIUS i sin dikt Georgica
skildrar det arbetsamma och hemtrefliga lifvet i
bondgården en vinterkväll, låter han bondhustrun, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
