Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om sötgröten — folksaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»A, inte värre än det», sade gumman; »se
här är en gryta!» Därmed gav hon henne en
gammal ler-gryta. »Tag hem den här, och när
du vill ha mat, så säg: ’Koka, gryta!’ och då
får du gröt, och när du fått nog, så säg: ’Stopp,
gryta!’ så slutar hon att koka.» Flickan tog
grytan, neg vackert och tackade och sprang så
hem till modern.
Här satte hon grytan på bordet och sade:
»Koka, gryta!» Och grytan till att koka den
raraste söt-gröt. Nu var det slut med flickans
sorg, och modern vart också glad, och båda åto
sötgröt, tills de blevo mätta. Och när de fått
nog, sade flickan: »Stopp, gryta!» — Nu hade
de mat var dag och levde lyckliga och nöjda.
Men så hände det sig en gång, att flickan
gick bort. Snart därefter blev modern hungrig,
satte fram grytan och sade: »Koka, gryta!» Och
strax fick hon gröt nog. Men när hon skulle
be grytan sluta koka, så hade hon alldeles glömt,
hur hon skulle säga. Och grytan kokade och
kokade, så att gröten rann över, och bordet blev
fullt, och den rann på golvet, och stugan blev
full, och gröten rann ut på gården, och gården
vart full, och den rann in på nästa gård, och
den och grannens stuga blevo fulla, och gröten
rann från gård till gård, från stuga till stuga,
och gatorna i byn blevo fulla med gröt, och det
vart ett stort elände för den myckna gröten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
