Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormors glasögon — av O. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon sig själv — och då kunna vi ju också göra
det —, fortfor i sin hjärte-sorg men väcktes
slutligen av grann-hustrun, som kom den lilla
gång-stigen förbi.
»Kära Tina, varför gråter du så bittert?»
Tina såg upp, och det var »mor i övra»,
som hon kallades, en gladlynt, god kvinna, som
var barn-lös och därför höll av lilla Tina som
sin egen.
»Jo, jag är rent olycklig», sade Tina, »ack
den som gjort så illa! Tror I, mor, att Gud
kan förlåta mig, att jag slog sönder mormors
glas-ögon?»
»Har du slagit sönder mormors glasögon?
— Nå, vad sade din far?»
»Jo, han menade, att jag skulle få stryk»,
sade Tina och torkade bort tårarna, »och det
måtte få vara så, det hade väl gått an; men så
började mor och mormor bedja för mig — och
så slapp jag stryk; men det blev väl värre
ändå.»
»Hur så, Tina lilla?»
»Jo, så sade mormor till mig: ’Var inte
ledsen, Tina lilla, det gjorde ingenting; men ett
par glasögon, passande för mig, kan jag aldrig
mera få; dessa var jag van vid — här i skogen
kan man icke få igen dem för guld!’ — ’Söta
lilla mormor, var inte ond på Tina’, sade jag,
men då kom det värsta, det allra värsta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
