Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormors glasögon — av O. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Yad då, inte var mormor ond på dig?»
»Nej, hon lyfte mig upp i knät och kysste
mig och sade: ’Nej, barn, jag är inte ond på
dig, inte alls; men ser du, nu kan mormor aldrig
mera läsa i bibeln eller psalm-boken. Eljest gör
det ingenting; ty jag kan karda, spinna och
sticka strumpor utan glasögon. Men bibeln och
psalmboken, ser du, dem måste gamla mormor
sakna, då hon inga glasögon har.’ Och det var
alltid mormor, som läste högt för oss alla. Si
far är trött, han, och mor sköter allt, hon, och
så har ingen tid att läsa utom mormor — och
så kunna de inte läsa, som hon läste, riktigt
som en präst, sade far alltid — ja, det är sant,
det. Men nu kan hon ej läsa mera; hon
försökte, men bokstäverna gingo ihop i en röra,
sade mormor, fastän hon höll boken mitt i
solskenet, och hur går det då med den långa
vintern?» Barnet började åter gråta.
»Trösta dig, lilla Tina; det kan väl hjälpas.»
»Nej aldrig, aldrig!» snyftade flickan.
»Tyst, Tina», sade slutligen den goda hustrun,
»kom med mig, jag skall skaffa gamla mormor
ett par nya glasögon.»
Flickan såg förundrad upp. »Ett par nya
glasögon! Har I, mor, några sådana? Mormor
sade, att så rara glasögon bara fanns i
Stockholm, ända bort vid världens ände, där kungen
bor och regerar, sade mormor,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
