Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den sommar, som aldrig kom — av Z. Topelius - Den första lärkan — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett evigt liv. Men gossens moder, som stod vid
graven, sade: »Nu borde vi sjunga en psalm, och
här är ingen, som sjunger psalmen vid Rafaels
grav.»
I detsamma begynte en liten fågel sjunga så
högt under himmelns blå i våren och solskenet,
och alla förstodo, att fågeln prisade Gud. Då
sade den döde gossens fader: »Hör, fågeln vet väl,
för vem han sjunger: hämplingen sjunger
psalmen vid Rafaels grav.»
Men den stora, skinande ängeln flög med den
lille Rafaels själ långt bort över gravens mull
till den eviga sommaren i Guds paradis.
Den första lärkan.
Vidde-vidde-vitt! — Nu kommer våren,
viddeviddevitt! — nu är han här!
viddeviddevitt! — Hör första lärkan,
viddeviddevitt! — som budskap bär!
Viddeviddevitt! — »Jag rest med vinden
viddeviddevitt! — hit hem till nord.
viddeviddevitt! — Rätt lång var färden,
viddeviddevitt! — nu är den gjord.
Viddeviddevitt! — Nu grönska tegar,
viddeviddevitt! — nu bräka lamm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
