Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om den stora jätten Bam-Bam och feen Viribunda — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detsamma fick Bam-Bam syn på Toto.
»Vad är det där för en byting?» sade han.
»Ä, det är en liten tjänare, som jag tagit
med på färden», sade Viribunda.
De gingo i q i berget. De gingo genom
långa, slingrande gångar, som voro svagt
upplysta av lys-maskar och lykt-gubbar. Slutligen
kommo de in i en mycket stor, välvd sal. Den
var upplyst av en rad lyktor runt-omkring. När
man såg närmare efter, såg man, att
lykthål-larna voro stora ödlor, skimrande i koppar och
grönt, vilka stodo orörliga, uppställda utmed
berg-väggen, och buro på sina huvuden klart
lysande ädel-stenar, vilka tjänade som lampor.
Jätten bjöd Viribunda att slå sig ned i
hög-sätet vid ett stort bord för att spisa frukost.
Toto fick sätta sig på en pall bredvid henne.
Viribunda viskade hastigt till honom, att han
ej skulle smaka annan mat än den, som hon
räckte honom: det var icke all trollmat, som
passade för små människo-barns magar.
Små troll-gubbar sprungo och passade upp
och bjödo omkring alla möjliga underliga rätter.
Somliga av de små trollen hade tre armar och
tre ben, andra hade fyra armar men blott ett
ben, varpå de hoppade omkring. Ibland hände
det helt plötsligt, att det ramlade en arm eller
ett ben av dem, men då stoppade de den tap-
18—193748 8. Alm quistj Barnens andra läsebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
