Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om den stora jätten Bam-Bam och feen Viribunda — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då Viribunda var envis, sade han till
slut: »Nåväl, du skall få honom, moster, ifall
du lyckas besegra mig i tre prov. Jag har hört
glunkas om, att det finns folk, som tro, att du
är mäktigare i troll-konster än jag; det tror jag
nu ej är möjligt, men det kan ju vara skäl, att
vi mäta våra krafter nu, då vi en gång träffas.
Segrar du, så får du pojken.»
»Ar det säkert?» frågade Viribunda.
»Ja», sade Bam-Bam, »det lovar jag på min
troll-heder.» Och vad ett troll på det sättet
lovat ett annat troll, det måste det hålla.
»Då föreslår jag som det första provet»,
sade Viribunda, »att mina sju kattor få slåss
mot dina sju björnar.»
»Topp!» sade jätten skrattande. »Jag tror
allt dina katt-kräk ska komma till korta, moster!»
På ett tecken av Viribunda flögo de sju
kattorna emot de sju björnarna. Det blev en vild
strid. Kattorna klöstes och revo efter sina
fienders ögon och spottade och fräste och sprutade
ut elds-lågor genom sina näs-borrar och skuttade
omkring så smidigt, att björnarna aldrig
lyckades få tag i dem med sina tunga ramar. Snart
var det tydligt, att björnarna kände sig
besegrade. De vrålade ynkligt och kastade
bön-fallande blickar mot sin herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
