Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
en naturlags järnhårda konsekvens under nnvarande
individrättens samhällsordning i sin utvecklingsbana icke låter
sig betvingas. Kapitalet är allhärskaren på det ekonomiska
området och därmed också på andra, och det vill vara
alltomfamnaren. Det blir också detta, tills det mötes
antingen av sin egen begränsning eller som vi hoppas, av
arbetareklassen genom den sociala revolutionen förvandlas
den till den tjänande brodern.1) Denna kapitalets
inneboende så att säga expansionskraft stärkt och stödd av
medvetna och mot den socialistiska arbetarerörelsen
organiserade ’arbetsgivare, har givit och kommer att ytterligare giva
oss bevis på, att där verkligen det kapitalistiska
profitbegäret står på spel, där kommer deras krasst organiserade
klasskamp icke att följa industriella linier. Deras strid
lämpas efter den för ha/nden varande situationen.
Erfarenheten bevisar detta, vilket vi med ett exempel vilja påvisa.
Bokbindarelockauten i Stockholm och Eskilstuna 1908
är ett typiskt exempel bland många andra. Den 13 Juli
kastades 1000 arbetare ut. I fyra månader kämpade
bokbindarna tappert. De motsatte sig varje kompromissande
eller underkastelse, vare sig detta krav kom från
arbetsgivarna eller landssekretariatet. Det tog på pänningpungen
hos arbetsgivarna. Och nu skulle de riktigt klämma de
styvsinta (bravo) arbetarna. I ett ultimatum av den 7
November s. å. meddelar Sv. Arbetsgivareförening, att därest
icke striden slöts på de villkor arbetsgivarna förut uppställt,
så skulle loekauten utvidgas i åtskilliga tempo med början
för lithograferna, därefter pappersbruks- och
pappersmassearbetarna, därefter textilindustrien’) samt, om nu inte
arbetarne böjde sin nacke för arbetsgivarna, skulle ytterligare
utvidgning ske av loekauten på sätt och i den utsträckning
och ordning styrelsen för Sv. Arbetsgivareföreningen ägde
bestämma. Bemärker man nu detaljerna i nämnda
ultimatum, så framgår, att den tänkta utvidgningen av loekauten
icke gällde bokbindarna i det övriga Sverige. I varje fall
*) Härmed åsyftas icke ett bibehållandet av penningen i ett
socialistiskt eller kommunistiskt samhälle utan bilden av
framtidsmålet allas välstånd.
’) Obs! kursiveringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
