Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmänna förutsättningar för Svenska arbetsgivareföreningen - Från den svenska arbetarrörelsens första tider - Märkligare äldre konflikter: Sundsvallsstrejken 1879, strejkerna i Norberg 1891—92, den norrländska sågverksstriden 1899 - Arbetares och företagares begynnande sammanslutningar - Fackföreningsrörelsens samlande i Landsorganisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå av Harald Hjärnes på den tiden starkt observerade inlägg, »Norrlands
arbetarefråga)) (föredrag i Uppsala d. 25 april 1899), där sol och vind ganska
rättvist skiftades mellan de stridande, arbetarnes agitatoriska överdrifter
tillbakavisades men deras föreningsrätt principiellt och utan förbehåll hävdades.
Över huvud var man böjd att betrakta sammanslutningsrätten som självgiven,
därför lika litet att förmena arbetarne som arbetsgivarne. Detta var nog
också kontentan av det svar, vilket dåvarande statsministern d. 8 mars i
Andra kammaren gav på Brantings interpellation, om regeringen ämnade taga
initiativ till föreningsrättens skyddande, fastän excellensen Boström lade sina
ord så förmånligt för arbetsgivarnes då hävdade ståndpunkt som möjligt. I ett
och allt var det tydligt, att en principkamp mot arbetarnes sammanslutningar
ej i längden kunde föras med framgång. Det dröjde heller icke länge, förrän
fackföreningsrörelsen var faktiskt erkänd även i det distrikt, där den nu hade
så hårdhänt tillbakavisats. Striderna om föreningsrätten voro visserligen icke
slut med den norrländska konflikten 1899, men varje upprepande gav i det
väsentliga samma resultat, att vinsten icke var värd de dryga offren. Det var
tydligen längs andra linjer, som striden måste föras från arbetsgivarnes sida,
därest de icke skulle alldeles kullridas av arbetarskarornas starka och enhetliga
aktion. Mot sammanslutning måste ställas sammanslutning.
ARBETARES OCH FÖRETAGARES BEGYNNANDE
SAMMMANSLUTNINGAR.
Fackföreningsrörelsens samlande i Landsorganisationen.
ARBETARNE VORO FÖRST I FÄLTET, när det gällde
sammanslutningar, som betingats av industrialismens sociala företeelser.
En tid, som så vant sig vid föreningsväsendet för arbetsstridigheterna,
att detta synes oundgängligen nödvändigt och sålunda nära nog naturbestämt,
har svårt att fatta förhållanden och åskådningar från de dagar, då man endast
med tvekan och som eventuellt avlägsen möjlighet diskuterade
sammanslutningarna. Som belysande för dessa äldre dagar må anföras ett yttrande från 188 5,
då man i fackföreningarnas centralkommitté i Stockholm diskuterade det
ekonomiska läget. En talare, O. Larsson, betonade därvid som orsak till de låga
lönerna och det tryckta tillståndet
»den herskande oenighet, dels emellan arbetarne sjelfva och dels emellan
arbetsgifvarne. Arbetsgifvarne konkurrera sins emellan om att åtaga sig arbeten till ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
