Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmänna förutsättningar för Svenska arbetsgivareföreningen - Arbetares och företagares begynnande sammanslutningar - Fackföreningsrörelsens samlande i Landsorganisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förande till lägsta pris. Ännu större är konkurrensen bland arbetarne. Detta
ruinerande å ömse sidor kunde mycket väl förebyggas genom starka fackföreningar.
Äfven arbetsgifvarne borde vara förenade inom hvarje yrke. En vigtig sak som
icke här blifvit nämnd, vore, om arbetarne fingo en viss andel av nettoafkastningen
hos sin arbetsgifvare. — — —» 1
Det är att antaga, att dessa tankar ej precis voro originella för den, som
vid tillfället framförde dem, utan snarast återgåvo en mera allmänt hyllad
åskådning. Tydligen syftade talaren icke på arbetsstridigheter, sådana de
numera utvecklat sig, utan snarast på att arbetsgivare och arbetare genom
monopolaktiga sammanslutningar inom de särskilda yrkena skulle kunna fritt
bestämma sina priser. Yttrandet belyser i varje fall, huru fjärran man ännu var
från genomförda organisationer av någon verklig betydelse.
När den fria näringslagstiftningen sprängde de gamla yrkesorganisationerna,
kvarstod likväl åtskilligt av äldre föreningsväsende till de arbetandes gagn. Det
var dock ej på dess grundval, som den nya tidens behov skulle kunna
tillgodoses, utan detta skedde genom skapandet av den särskilda
sammanslutningsformen, fackföreningarna. På 1870- och 1880-talen gjorde denna ursprungligen
engelska skapelse sitt inträde här, hit närmast förmedlad över Tyskland och
Danmark. En del äldre inhemska föreningar med något liknande uppgifter
bestodo likväl såsom Typografiska föreningen i Stockholm (från 1846). En
och annan särdeles livskraftig bland skråtidens gesällföreningar fortsatte också
att fungera och i mycket fylla fackföreningarnas uppgifter: så var
förhållandet med Stockholms Bagaregesällförening, vilken ej förrän 1896 vek för
Svenska bageriarbetareförbundets Stockholmsavdelning.2
Karakteristisk för den svenska fackföreningsrörelsen har så gott som från
början varit dess nära sammanhang med politisk, d. v. s. socialdemokratisk
propaganda. Medan de engelska Trade unions funno den politiska skådeplatsen
redan av gammalt ockuperad genom de historiska partierna whigs-liberala och
tories-konservativa med deras folkliga förgreningar och demokratiska
agitationsmetoder, följaktligen där vunno ringa fotfäste samt desto mera koncentrerade sig
kring sina fackliga uppgifter, låg det annorlunda i länder, där dylik gammal
populär partibildning saknades. Där var arbetsfältet fritt och tillfället synnerligen
gunstigt att genom vädjan till klassinstinkterna söka skapa en helt och hållet
ny politisk maktfaktor, vilken i sinom tid kunde realisera Karl Marx’ maning
i det kommunistiska manifestet av år 1848: »Proletarier äller Länder,
ver-einigt euch!» Vilken betydelse detta i övrigt haft för den svenska arbetarrö-
1 Ur protokoll vid fackföreningarnas centralkommittés sammanträde d. 12 mars 1885. (Arbetarrörelsens arkiv).
Närvarande voro 12 personer, som ordförande satt O. Larsson, mest känd frän sin mindre lyckliga kandidatur vid
Stockholmsvalet till Andra kammaren hösten 1887 under namnet »Ångköks-Olle». — Förf. är d:r John Lindgren
skyldig tack för benäget påvisande av det här citerade protokollet.
2 Wallgren, Sveriges Bageriidkareförening och Stockholms Bageriidkareförening (Sthm 1925), s. 104 o. 111 f.
M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
