Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmänna förutsättningar för Svenska arbetsgivareföreningen - Arbetsgivarnes organisationssträvanden - Sveriges Verkstadsförening, arbetsgivareorganisationer i Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
södra, östra och norra (Stockholm) kretsarna; av dem var det dock egentligen
den västra kretsen, som under de närmaste åren utvecklade någon livaktighet.
Den konflikt, som på grund av den politiska storstrejken 1902 uppkom mellan
A.-B. Separators ledning och arbetare, föranledde västra kretsens styrande män
att inbjuda landets samtliga verkstadschefer till allmänt möte i Göteborg d. 7
juni; stockholmarna ordnade sig preliminärt d. 30 maj för detta möte, och d. 7
juni beslöt man i Göteborg allmän anslutning till Sveriges Verkstadsförening.
Reviderade stadgar för Verkstadsföreningen antogs på möte i Stockholm d. 24
september 1902. Om resultaten yttrar den citerade minnesskriften:
»Föreningens ändamål inskränktes nu uttryckligen till enbart arbetarfrågor. Den
viktigaste uppgiften vid stadgeförslagets utarbetande hade varit att lämpligt
avväga och noga bestämma gränserna för å ena sidan föreningens myndighet, å
den andra den enskildes självbestämmanderätt, enär frivillig tillslutning till
varje gemensam åtgärd ansågs vara huvudprincipen för föreningens verksamhet.
Vid sidan härav ansågs emellertid ett genom ekonomiska garantier säkerställt
tvång till gemensamt uppträdande icke kunna umbäras i vissa fall, speciellt vid
beslut om lockout, men uppställdes härför vissa villkor, som inneburo trygghet
mot obehörigt bruk av tvångsmakten. Befogenheten att besluta om lockout
förlades till överstyrelsen, men om dess beslut ej var enhälligt, skulle ärendet
hänskjutas till allmänt sammanträde av Verkstadsföreningen, vars beslut om
lockout vore bindande, om det fattats med tre fjärdedelar av de avgivna
rösterna.» Tanken var i det hela, att kretsföreningarna fortfarande skulle
egentligen bära arbetet. Samtidigt med de nya stadgarna beslöt man emellertid
upprättandet av en föreningens byrå i Stockholm med egen ombudsman, och
ledningen sammandrogs snart hos denna fasta institution samt hos föreningens
överstyrelse.
Samtidigt som sålunda Verkstadsföreningen reorganiserades till att bli en
verklig yrkessammanslutning — och en mycket livskraftig sådan — fullföljdes
ar-betsgivarnes organisationsarbete också längs andra linjer. Det sattes i fråga att
göra ortsföreningar av all industri inom begränsade naturliga områden, men
även hägrade tanken att på liknande sätt sammanföra praktiskt taget all
Sveriges industri i ett enda stort förbund. Jämväl voro planer uppe att vidga
fronten till att omfatta ej blott industri utan också hantverk. Alla dessa uppslag
hade ivriga förfäktare, alla sattes under livligare debatt genom majhändelserna
1902, och alla framdrevos under närmaste tiden med betydande energi. Det
såg därför ut, som om dessa händelser väl skulle stimulera ar betsgiv ames
organiserande, men som om detta skulle försiggå under en splittring i planer och
strävanden, vilken icke lovade mycket gott för framtiden.
Om dessa olika organisationsförsök har en av de från början intresserade,
S. A. F:s verkställande direktör G. Falkenström meddelat:
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
