Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Svenska arbetsgivareföreningens konstituerande - S. A. F:s tillkomst - Mötet den 17 september 1902 och dess förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde hållas samman inom en och samma arbetsgivareförening under
förutsättning att den inrotade misstron hos den mindre industrien mot den större
avleddes, merendels på den senares bekostnad, men att de egentliga yrkesidkarna helst
ville i första hand sluta sig samman med yrkeskolleger samt att övriga
arbetsgivare på en ort ville hava sin lokala organisation först och främst upprättad och
sedan med denna tillhöra en större förening. Vidare hade jag funnit, att en
arbetsgivareförening måste vara organiserad för ett kraftigt solidariskt
uppträdande till nödvärn, då intet annat hjälpte att få bukt med någon arbetaregrupp.
Med andra ord: bestämmelser om sympatilockout såsom ultima ra tio måste
hava sin plats i stadgarna och där garanteras till efterföljd.
Denna min uppfattning framlade jag för föreningen i Hälsingborg och
erhöll dess uppdrag att uppgöra en organisationsplan för en större förening enligt
berörda synpunkter. Mitt därefter framlagda förslag vann föreningens
godkännande och blev omedelbart i slutet av år 1901 utsänt jämte upprop till
arbetsgivarna i Skåne och angränsande landskap att sammansluta sig yrkesvis eller
lokalt enligt angivna grunder. Ett livligt agitationsarbete vidtog härefter i
berörda landskap.» Kom så storstrejken 1902, som »snart följdes av en appell
från de ledande männen inom den förut planerade Svenska
Arbetsgivareföreningen i Stockholm, bland vilka brukspatron Rob. Almström, Rörstrand,
riksgäldsfullmäktigen G. F. Östberg och direktör Oscar Carlson, Stockholms
Superfos-fatfabrik, särskilt framträdde. Bland dem som då erhöll kallelse att i
Stockholm infinna sig för överläggning om bildandet av en hela landet omfattande
arbetsgivareförening för industrien var även dir. Sommelius, såsom nämnts,
ordförande för föreningen i Hälsingborg. Dir. Sommelius, som var vänlig att
genast inhämta mitt råd, menade visserligen, myndig som vanligt, att
stockholmarna borde komma till Skåne för att lära sig, huru arbetsgivare skola
organiseras, och ej vice versa, men lät sig dock snart övertala att fara. Vid sin avresa
gav han mig löftet att som villkor för sin anslutning till en arbetsgivareförening
i Stockholm för hela Sverige bestämt fordra, att denna baserades på principer i
nära anslutning till våra meningar i Hälsingborg. Han höll också sitt ord. De
i Stockholm framlagda stadgarna blevo reviderade med all hänsyn härtill. Så
t. ex. poängterades kraftigare än förut den tilltänkta föreningens skyldighet att
verka för bildandet av yrkes- och ortförbund genom att upptaga detta
åliggande bland ändamålen för föreningens verksamhet, angivna i stadgarnas
första paragraf, varjämte bestämmelser om sympatilockout i större omfattning och
förbud mot anställande i arbete av strejkande arbetare från andra håll inrymdes
i stadgeförslaget.»
Beträffande det möte i Stockholm, vilket sålunda förberedde Svenska
Arbetsgivareföreningens konstituerande, synes det icke nu föreligga några närmare
upplysningar än de redan citerade samt följande av samme författare: »Det
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
