Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Verksamhetsskedet 1902—maj 1907 - Organisationsfrågor - Stadgerevisioner: revisionen 1904 (yrkes- och ortsförbund)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yrkesförbundens stödjande samt samlade och tryggade de nödiga finansiella
resurserna.
I överensstämmelse härmed ändrades bestämmelserna om val av fullmäktige
(nu § 13) sålunda, att varje yrkesförbund — och ortsförbund — skulle för
sig utse en fullmäktig samt dessutom en för varje fullt tvåtusental av
ansvars-förpliktande arbetare, samt att den Allmänna gruppen — d. v. s. utanför
förbunden fristående arbetsgivare, som ingått i föreningen — vid sammanträde
i samband med ordinarie stämman valde sina fullmäktige efter lika
beräkningsgrund. Utöver sålunda efter förbund och grupp valda fullmäktige ägde
ordinarie stämman utse »det antal–-, som den finner därutöver vara
erforderligt».
Vidare fingo föreskrifterna om förfarandet vid strejk och lockout vidlyftigare
utformning. De tidigare föreskrifterna vid strejk (ursprungliga § 12, ovan s.
36) fingo fortfarande giltighet för arbetsgivare ur Allmänna gruppen;
arbetsgivare ur yrkesförbund eller ortsförbund skulle i första hand vända sig till sin
förbundsstyrelse, men anmälan skulle ock göras till föreningsstyrelsen, vilken
ägde samarbeta med vederbörande förbunds styrelse för stridens biläggande.
Sammalunda gällde den äldre lockoutföreskriften fortfarande för Allmänna
gruppen (§ 20). Ville delägare inom yrkes- eller ortsförbund förklara lockout,
hade han att vända sig till sin förbundsstyrelse, som genast underrättade
föreningsstyrelsen med angivande, om åtgärden ansågs befogad; därefter
resolverade föreningsstyrelsen, om lockouten av S. A. F. godkändes, och om delägaren
sålunda vore berättigad till ersättning. Självt ägde icke yrkes- eller
ortsförbund påbjuda lockout. Mot föreningsstyrelsens vägran av godkännande till
lockoutåtgärd kunde dock såväl fristående medlem som yrkes- och ortsförbund
vädja till fullmäktiges avgörande. — För fullmäktiges och eventuellt stämmas
beslut om lockout (§ 22) förnyades väsentligen tidigare bestämmelser; man
lägger märke till föreskriften om lockoutpåbud »med noggrant angivande av
vilka arbetsgivare och vilka grupper bland deras arbetare lockouten skall avse;».
För att skärpa förpliktelsen till disciplin inom S. A. F:s egna led utökade man
nu straffbestämmelserna mot delägare, som brutit mot lockoutföreskrift eller
dylikt, med stadgandet »skall han dessutom till föreningen utgiva det
skadestånd, som fullmäktige pröva skäligt bestämma, vilket dock ej må sättas högre
än det belopp, varå hans garantiförbindelse lyder» (§ 40). Häremot
korresponderade bestämmelsen i § 23. Åt dessa förpliktelser liksom åt stadgarnas
föreskrifter över huvud sökte man giva fullare verkan genom bestämmelsen (§ 5),
att varje delägare vid inträdet i S. A. F. skulle underskriva dess stadgar:
härigenom upptogs han »som delägare med de rättigheter och skyldigheter, som i
dessa stadgar angivas».
I § 9 infördes bl. a. ett par från yrkessammanslutningarnas sida begärda till-
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
