Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Verksamhetsskedet 1902—maj 1907 - Organisationsfrågor - Stadgerevisioner: revisionen 1904 (yrkes- och ortsförbund) - tillkomsten av § 23 år 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägg, dels i mom. 1 att ansvarighetsbeloppet per arbetare kunde inom samma
verk variera efter kön och ålder, dels nytt mom. 4, att föreningen skulle av de
årsavgifter, vilka yrkes- och ortsförbundens medlemmar inbetalade, avstå 10 %
såsom bidrag till dessa förbunds förvaltningsomkostnader.
Stadgerevisioner: tillkomsten av § 23 år lpoS.
Genom stadgeändringarna år 1904 voro, som redan sagts, grundlinjerna för
S. A. F:s organisation, såvitt dessa kunde i föreskrifter angivas, tämligen
fullständigt uppdragna. Av senare ändringar och tillägg, vilka gjordes under tiden
före de inre förändringarna år 1907, förtjäna ett par att särskilt påpekas. Främst
bland dessa märkes det tillägg, som genom stämmobeslut d. 4 maj och 6
september 1905 gjordes till § 23, och varigenom denna paragraf fick sin
riksbekanta betydelse.
När beteckningen »riksbekant» här använts för § 23 i S. A. F:s stadgar,
ligger däri intet av värdesättning, vare sig gillande eller tadlande, utan allenast ett
konstaterande. Ty mer än någon annan regel i den arbetsrätt, vilken genom de
faktiska förhållandenas egen tyngd småningom tillkommit i vårt land, har just
denna varit föremål för bitter strid; dess genomförande har också blivit av den
största principiella betydelse, antagligen större, än man då för tiden kunde
tänka sig.
Ett par omständigheter äro här att inledningsvis särskilt observera. Först,
man befann sig nu i de begynnande kollektivavtalens skede. Strävandet till en
viss enhetlighet i arbetsvillkor och speciellt i lönesatser är ju generellt och kan
lika väl utgå från företagarnes som från arbetarnes sida.
Arbetarorganisationerna hade särskilt uppfört denna avtalsform på sitt program såsom ett
medel att under stigande konjunktur reglera lönerna efter sina syften; med
tiden skulle den ock värderas som en garanti, att ej de under högkonjunkturen
vunna förmånerna försvunno vid lågkonjunktur. För arbetsgivarne kom i
synnerhet upp frågan, vilken säkerhet det med en fackförening eller ett
fackförbund slutna kollektivavtalet egentligen gav dem för de åtagna
förpliktelsernas uppfyllande från den andra sidan. Detta spörsmål bragte allvarligt på
tal fackföreningarnas och fackförbundens rättsliga ställning, varom åtskilligt
förhandlades vid riksdagarna dessa år. Med anledning av förslag till riksdagen
1905 — dels k. proposition om straff för arbetsinställelse av stats- eller
kommunalanställda samt om straff för inställelse, som vållade skada eller fara för
liv och egendom, dels motion om registreringsplikt för föreningar med annan
än ekonomisk verksamhet — beslöt också S. A. F:s d. 4 maj samlade ordinarie
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
