Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Storstrejkåret 1909 - Allmänna anmärkningar om läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORSTREJKÅRET 1909.
Allmänna anmärkningar om läget.
0
AR 1909 KOMMER att länge stå som ett märkesår i den svenska
samhällsutvecklingen. Ett krigsår, som mognade länge förberedda
konflikter på arbetsområdet till en jättelik kraftmätning, men som också
genom deras hela art och förlopp både visade mot en lugnare framtid och
manade alla i ansvarig ställning att genom lämpliga åtgärder jämna vägen till
sundare förhållanden.
Storstrejken 1909, den största sociala strid, som Sverige måst genomleva,
bringar för betraktaren i minne många företeelser av liknande art som dem, vilka
världen erfor före, under och efter det stora kriget 1914—19. Speciellt på en
punkt är likheten fullständig: man sporde då liksom 1914 och följande år med
iver, var och hos vem skulden till den stora krisen låg, och diskussionen därom,
hetsig nog under själva konflikten, fortsattes med kanske mindre synbar glöd
men därför knappast mindre bitter grundton länge sedan freden var sluten.
Det är en allmän regel, att ingen vid ett krig gärna vill låta skulden som
direkt angripare häfta vid sig. Huru än kraftmätningen mellan de stridande
utfaller, är det för ingendera parten helt likgiltigt, vad de utomstående tänka,
och deras sympatier gå alltid företrädesvis till den, som kan betraktas vara
saklöst överfallen eller åtminstone förefaller vara mindre skuldbelastad. Att en
uppgörelse under vapnen blir särskilt ofördelaktig för den, som med den
övermäktige fiendens värjspets på halsen måste förklara sig saker till kriget, är
välbekant. Men liksom ingen lugnt dömande kan ta mycken hänsyn till sådan
framtvungen bekännelse, så kan man heller icke fästa särdeles vikt vid de
agitatoriska eller advocerande förklaringar, varigenom parterna efter bästa
förmåga sökt stimulera anhängarnas opinion eller vädjat till utomståendes
medkänsla.
1 samma mån, som det invecklade förlopp, vilket nästan undantagslöst
föregår ett modernt krig — en militär kamp med dödande vapen eller en social
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
