Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Storstrejkåret 1909 - Allmänna anmärkningar om läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fejd av storstrejkens art — blir tillräckligt känt i hela dess sammanhang, visar
det sig ogensägligt, att den s. k. skuldfrågan icke kan besvaras genom ett
studium, begränsat till de timmar och dagar, då parternas ultimata hängt i luften,
förberetts, behandlats och besvarats. En allenast kring dem samlad granskning
kan relativt lätt ge kategoriska svar, men dessa skola icke innehålla någon
förklaring, varför stridsanledningar, som eljest skulle tett sig rätt ofarliga, blivit
elakartade; varför ord och yrkanden, vilka en annan gång ej skulle väckt
särdeles starka betänkligheter, med ens så satt passionerna i rörelse, att krig eller
fred synts hänga måhända på en för vanligt folk till sin innebörd knappast
märkbar meningsnyans. Dessa förhållanden möta jämväl vid återblicken på det
stora sociala kriget år 1909, dess verkliga ursprung kan icke fattas utan i intimt
sammanhang med de föregående årens förhållanden.
Den bild, som här förut har givits av villkoren på den svenska
arbetsmarknaden under 1900-talets första decennium och speciellt av Svenska Arbetsgif
vareföreningens ställning och verksamhet, har visat ett nästan oavbrutet
osäkerhetstillstånd. Det kunde knappast väntas annorlunda under ett skede, som
samtidigt visade den svenska industriens utväxande till förut oanade mått och den
svenska arbetarvärldens sammanförande uti en massorganisation på
demokratisk basis: där måste bli våldsamma möten mellan krafter, som i regel drogo
åt motsatta håll. Men dessa sammanstötningar hade förökats i antal och
förvärrats till karaktären genom den stundom ända till anarki gränsande
desorganisationen på såväl arbetar- som arbetsgivarsidan.
Omdömet förefaller kanske särskilt obilligt i fråga om arbetarrörelsen, som
ju gör intrycket att ha varit ganska starkt koncentrerad genom
Landsorganisationen och under dess verkställande krets, landssekretariatet. I själva verket var
dock maktsamlingen där ganska mycket sken utan reell verklighet, såsom
tidigare (s. 15 f.) något påpekats. Den betydelse, som de nu närmast skildrade
händelserna fingo för den allmänna utvecklingen på detta område,
nödvändiggör, att utförligare återkomma till dessa förhållanden. Principiellt låg
arbetarrörelsens ledning hos de olika fackförbunden: dem tillhörde rätten att taga
initiativet vid löneaktioner och att officiellt medverka vid striders biläggande.
Landsorganisationen med dess verkställande utskott, landssekretariatet, var
tillskapad för defensivt syfte, egentligen i och för lockoutförsäkring. Sålunda
hade L. O. att finansiellt hjälpa dem, som råkat i strid, men ägde icke
befogenhet att påverka de beslut och åtgärder, vilka från början drevo
vederbörande mot konflikten, icke heller någon formell rätt att deltaga i
avtalsförhandlingarna före ett fredsslut. I denna anordning voro de starkare
fackförbunden ingalunda böjda att medgiva någon ändring, men åtskilliga
faktiska omständigheter hade avsevärt förskjutit läget. Närmast verkade
naturligtvis den finansiella faktorn: behovet av Landsorganisationens stöd vid de
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
