Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Världskrigets återverkningar - Det sista krigsårets företeelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välgörenhet, utan det blev nödvändigt att öka arbetslönerna, och medgav
därför Arbetsgifvareföreningens styrelse en sådan ökning, men rådde därvid
föreningens delägare med hänsyn till den framtida lönesättningen, att icke sätta
dyrtidstilläggen i direkt relation till de fasta lönerna, utan utdela dem på
sådant sätt, att deras skillnad från lönen noggrant iakttoges. Då
dyrtidstilläggen nått upp till en sådan storlek, att de utgjorde en väsentlig procent av
arbetarnes hela inkomst, visade det sig emellertid opraktiskt att låta
dyrtidstillägget utgå för sig, oberoende av arbetsprestationen, enär det i sådant fall,
särskilt om arbetsprestationen var ringa, kunde tendera till att bliva jämnställt
med arbetslöshetsunderstöd. För sådana fall uppmanade styrelsen föreningens
delägare att låta åtminstone en del av dyrtidstillägget utgå i form av ökning
av timlön eller ackord. För övrigt betonade styrelsen för sina delägare vikten
utav, att arbetsgivare inom de olika näringsgrenarna icke beviljade
dyrtidstillägg utan att de rådfört sig med sina yrkesförbund eller föreningens styrelse.
Det är uppenbart, att de ständigt återkommande kraven å förhöjt
dyrtidstillägg, som föranleddes av levnadskostnadernas snabba och jämna stegring
under år 1918, måste verka i hög grad irriterande på arbetsgivarne. En
arbetsgivare hade icke väl hunnit att uträkna och i samråd med sin organisation
fastställa dyrtidstillägget samt ändra de ekonomiska beräkningarna för sin rörelse i
förhållande därtill, innan återigen nya krav på dyrtidstillägg framställdes. På
många håll bland arbetsgivarne förspordes därför en önskan att föreningens
styrelse måtte taga saken om hand och fastställa vissa generella grunder för
dyr-tidstilläggs utgående inom Arbetsgifvareföreningen, lika för alla. Styrelsen hade
frågan till behandling vid upprepade sammanträden, men kom till det
resultatet, att en sådan uniformering av dyrtidstilläggen vore omöjlig att
genomföra. –––––
Vid ett sammanträde på våren 1918, som ägde rum mellan representanter
för samtliga föreningens yrkes- och ortsförbund inför föreningens direktörer,
enades man dessutom om att anbefalla följande grundsatser i fråga om
dyrtidstillägg till efterlevnad. På grund av de olägenheter, som i några fall visat sig
uppkomma av alltför stora familjeunderstöd, särskilt en minskning av
arbetsintensiteten, borde vid beviljandet av ytterligare dyrtidstillägg en ökning av
familjetillägget icke förekomma, utan löneförhöjningen ske under form av
procentuell höjning av lönerna eller ackorden. För att så litet som möjligt rubba
kollektivavtalens auktoritet borde fortfarande, då timlöns- eller
ackordsbetalningen ökades, den ökade lönen utbetalas skild från den avtalsenliga förtjänsten.
För övrigt inskärptes, att vid nya avtals upprättande man borde sätta den
genomsnittliga löneökningen i proportion till 1914 ars löner samt att
dyrtidstillägget borde begränsas till en mindre del av förtjänsten.»
Det kinkigaste problemet var härvid naturligtvis, huru industrien efter dessa
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
