Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Världskrigets återverkningar - Det sista krigsårets företeelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lönestegringar skulle reda sig under en framtid, vars utsikter voro minst sagt
dunkla. Skulle fördyringen bli längre tid varaktig, eller stode man, då nu
fredsuppgörelsen ute i världen nalkades, inför övergången till mer eller mindre
hastigt sjunkande prisnivå? Jämförelser med världsmarknadens priser angåvo,
att den svenska prisstegringen vore oroväckande, och det kunde väntas, att
återknuten friare samfärdsel skulle verka starkt prissänkande.
»Det är givet», fortsätter berättelsen, »att en plötslig sänkning av prisläget
å den industriella marknaden skulle medföra de allra största svårigheter för den
svenska industrien. Att häri på ett klokt och varsamt sätt företaga de åtgärder,
som äro nödvändiga för en utjämning och stabilisering av marknaden, är en
synnerligen viktig uppgift för statsmakterna, en uppgift, som kräver ett högt
mått av både statsklokhet och industriell insikt. Detsamma gäller i övrigt om
spannmålsmarknaden. Skulle prisen efter den 1 juni 1920 normeras allenast
efter världsmarknadens läge, stode det svenska jordbruket med dess nu högt
uppdrivna pris inför en krasch, som skulle medföra de svåraste följder.
Huru som helst är en nedgång i priserna såväl å industriella varor som
livsmedel helt visst ofrånkomlig, och därmed följa även förändrade förhållanden
å lönemarknaden. De högt uppdrivna lönerna inom industrien, som haft sin
grund i de uppdrivna levnadskostnaderna och sin förutsättning i de goda
konjunkturerna, som rått för de flesta industrigrenar, kunna icke fortfara under
en längre framtid. Den svenska produktionen under normala förhållanden
avkastar icke så mycket, att det kan räcka till för en normallön av tre till fyra
tusen kr. om året för en vanlig, icke yrkeslärd arbetare. En omläggning av
kristidens löneförhållanden förestår alltså, och det är en uppgift för såväl
arbetsgivarnes som arbetarnes organisationer att söka genomföra denna omläggning
på ett så klokt och varsamt sätt som möjligt.
Från arbetarehåll har emellertid icke saknats röster, som förklarat att
arbetarne aldrig komma att gå med på någon reducering av de under kristiden
vunna lönerna. På ett möte i Köpenhamn mellan landsorganisationerna i de
skandinaviska länderna lär enligt uppgift i tidningspressen samma grundsats i
princip hava fastslagits. Emellertid hava under den senare tiden förmärkts
spår av en förändrad och klokare uppfattning i detta avseende å arbetaresidan.
Från det mest auktoritativa håll hava arbetarne uppmanats att åtminstone icke
stegra sina anspråk utöver den lönenivå, som redan erhållits, och man har i
arbetarepressen sett uttalanden, som vittna om förståelse för det faktum, att en
nedsättning av arbetslönerna kan bliva en ekonomisk nödvändighet.
Åtminstone på enstaka håll har man visat sig förstå, att varken arbetsgivarnes eller
arbetarnes organisationer hava makt över de lagar, som reglera det ekonomiska
livet.»
Betraktelserna mynnade sålunda i en viss optimistisk åskådning. »Helt visst
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
