Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Världskrigets återverkningar - Deflationen och fredskrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lunda motsvarade en annans oavvisliga behov. »Den rätta vägen», heter det
i S. A. F:s styrelses berättelse för år 1921, »är enligt styrelsens uppfattning
att pröva läget särskilt för varje industri och se, huru långt den bör komma,
och därefter hjälpa den att så vitt möjligt komma dit. Gentemot denna inom
Svenska Arbetsgifvareföreningen tillämpade taktik att bestämma reduktionerna
för varje näringsgren för sig kan emellertid invändas, att lönerna inom en viss
industrigren ha inflytande på lönernas bestämmande inom andra industrigrenar.
Detta är riktigt, om också enligt styrelsens erfarenhet detta inflytande icke är
så stort, som mången tror. Och då uppstår frågan, hur man skall ställa så
till, att icke lönesättningen inom en viss industrigren sker så, att den utövar
skadligt inflytande på lönernas bestämmande inom andra industrigrenar. Inom
Arbetsgifvareföreningen har man sökt ordna denna sak på det sättet, att
representanterna för de olika industrierna, alltså i regel direktörerna och
ombudsmännen för yrkesförbunden, ha sammanträden inför Arbetsgivareföreningens
ledning, vid vilka sammanträden för varje industri lämnas en redogörelse för
läget av dess avtalsfråga och den ungefärliga lönenivå, man inom industrien
är sinnad att kämpa för, varefter de övriga industriernas representanter få yttra
sig i saken och göra de erinringar, vartill de kunna anse sig hava fog. På
detta sätt har i de flesta fall uppnåtts enighet mellan de olika industrigrenarnas
målsmän. Sådana sammanträden förekomma inom Arbetsgifvareföreningen
regelbundet på vissa tider och dessemellan, när de av särskilda anledningar
påkallas.»
Ett annat spörsmål av betydande principiellt intresse hade ock under året
påkallat noga övervägande från S. A. F:s sida, nämligen huruvida man under de
sjunkande konjunkturerna skulle fortfarande söka ordna lönespörsmålen genom
kollektivavtal eller föredraga att arbeta utan dylika. »Ytligt sett», heter det
i den citerade berättelsen, »är det så, att under stigande konjunkturer
kollektivavtalen äro till fördel för arbetsgivarne, enär de hindra lönernas stegring under
avtalstiden, men att däremot under fallande konjunkturer de äro till fördel
för arbetarne, emedan de hindra lönernas sjunkande under avtalstiden. Ur
sådan synpunkt skulle man alltså nu kunnat avstå från det kollektiva avtalet.
Emellertid äro därvid vissa andra synpunkter att taga i betraktande. Det
kollektiva avtalssystemet är en i detta land under åratal av mödor och strider
uppförd byggnad, och det är att befara, att dess raserande skulle giva
anledning till ett kaos, under vilket särskilt den syndikalistiska arbetarrörelsen skulle
få vind i seglen. Vidare är att beakta, att om man arbetar utan avtal, så
kan nog arbetet få fortgå ostört, så länge konjunkturerna fortsätta att falla,
men man kan vara tämligen övertygad om, att så snart det blir en ljusning inom
industrien, orderna börja strömma in och full drift skall sättas i gång för att
taga igen något av det förlorade, då börja strejkerna. Erfarenheten under 1921
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
