Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Världskrigets återverkningar - Deflationen och fredskrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har bekräftat detta. Vid industrier, där man arbetat utan kollektivavtal, ha
strejker förekommit så gott som uteslutande på sådana arbetsplatser, där man
av en eller annan anledning för tillfället fått god avsättning för sina produkter.
Slutligen är det att märka, att kollektivavtalet icke binder allenast arbetarne,
utan även arbetsgivarne sinsemellan. De senare kunna nämligen, där ett
kollektivavtal finnes, icke anses hava rätt att gå utöver avtalets lönenivå utan
samtycke av sitt förbund. Finnes icke något avtal, är det att befara, att en eller
annan arbetsgivare handlar uteslutande efter egoistiska synpunkter och
därigenom orsakar en avsevärd rubbning i den enhetliga lönenivå, som är ett av
önskemålen för varje organiserad industrigren. Av dessa skäl har
Arbetsgivareföreningens styrelse även under 1921 med all energi arbetat på att få kollektiva
avtal till stånd. Men där detta icke har kunnat ske på nöjaktiga villkor, har
man använt den andra utvägen, att låta arbetet fortgå på reducerade löner
utan avtal. Framför att arbeta med ett avtal på ruinerande villkor, har man
föredragit att låta arbetet tillsvidare fortgå utan avtal på löner, som äro
möjliga.
Emellertid är det angeläget, att, om man sålunda arbetar utan avtal, man
gör allt för att undvika den förut antydda faran, att enstaka arbetsgivare under
sådana förhållanden begagna sig av sin obundna ställning till att företaga
löne-nedsättningar, som äventyra lönejämvikten i dess helhet.»
De strävanden, som sålunda utmärkt år 1921, fullföljdes av S. A. F. även
under år 1922. Att dessa för landets näringsliv nödvändiga åtgärder kunnat
genomföras utan större arbetskonflikter, därtill bidrog för visso kraftigt det
sätt, varpå svenska statens arbetslöshetspolitik samtidigt handhades.1
Lönereduktionerna inom vissa större industrier från 1920 års topp-priser ställde sig
procentuellt sålunda:
till slutet av 1921 till slutet av 1922
Sågverksindustrien..................15 % c:a 47 %
Pappersmasseindustrien..............................c:a 17 % c:a 52 %
Järnbruken.....................30—40 % c:a 46 %
Verkstadsindustrien..................c:a 20 % c:a 40 %
Textilindustrien......................................25 % c:a 40 %
Byggnadsindustrien....... ..........— 40—45 %
Att dessa kraftiga ingrepp, fastän hårda för alla, som måste underkasta sig
dem, voro hälsosamma för landets ekonomiska liv, det ådagalade det
tillfrisknande, som olika näringsgrenar börja uppvisa redan under år 1922, och som
senare lyckligen fortsatt. Härmed hade man i det hela nått så långt, att
1 Som den betydelsefulla frågan om arbetslöshetspolitiken här icke kan behandlas, hänvisas till O. Järte och
F. von Koch, Arbetslöshetspolitik 1914—1924 (Bidrag till Sveriges ekonomiska och sociala historia under och
efter världskriget).
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
