Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Världskrigets återverkningar - Den stora lockouten 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledning under september månad efter ingående överläggningar med de särskilda
yrkesförbundens representanter fattar ståndpunkt till de närmast aktuella
avtalsfrågorna. Det är strategien för det kommande året, som då måste
planläggas.
När dylika överläggningar upptogos i september 1924, hade S. A. F:s
styrelse att konstatera, att lönesättningen under det löpande året i ett hänseende
varit mindre tillfredsställande. Inom exportindustrien hade man i det hela
lyckats hålla lönenivån vid föregående års läge, vilket för tävlan på
världsmarknaden var av utomordentlig vikt, men inom näringar arbetande för
hemmamarknaden hade i flera fall ej oväsentliga lönestegringar, vilka knappast voro
reellt motiverade (särskilt gällde detta byggnadsbranschen, kvarnarna och
sockerindustrien), blivit medgivna. Under dessa omständigheter syntes det S. A. F:s
ledning som en bjudande plikt att söka förekomma, det denna begynta
stegring under år 1925 grepe över på exportindustriens särskilt ömtåliga fält.
Sedan man fått veta, vilka avtal, som blivit uppsagda å arbetarsidan, och man
sålunda kunde överblicka ställningen, ägde mot slutet av 1924 flera möten rum
inför Arbetsgifvareföreningens styrelse med representanter för de förbund, som
hade att vänta öppen konflikt vid årsskiftet eller kort därefter, och man enade
sig därvid om den taktik, som i sådant avseende borde följas. På förslag av
föreningens styrelse beslöt man sig för att i regel själv taga initiativet i fråga
om tiden för stridernas början samt att, där strider blevo oundgängliga, söka
föra dem på en bredare front än dittills skett.
Det är kanske ej ur vägen att i detta sammanhang fästa uppmärksamheten
på svårigheten att inom en så vittomfattande organisation som S. A. F.
lyckligen förena och försona ofta rätt skiljaktiga intressen. För våra
exportindustrier exempelvis, vilka allenast med stora ansträngningar lyckats återerövra
ställning på världsmarknaden och nu behövde arbetsro för att befästa och
utvidga denna, var det ett obehagligt perspektiv att eventuellt nödgas medverka
till en stor arbetsstrid med omfattande lockouter, varigenom de riskerade
frukterna av det senast vunna. Efter hela det sätt, varpå S. A. F:s apparat arbetar,
var det otänkbart, att genom ledningens maktspråk framtvinga en sådan
medverkan — det måste ovillkorligen med det snaraste ha hämnat sig på föreningens
inre organisation och framtidsutsikter. Det är därför tydligt, att den
samverkan över mycket bred front, som nu etablerades, krävde omfattande
rådplägningar, samt att den förutsatte en utpräglad känsla av större intressegemenskap,
inför vilka de närmast verkande enskilda synpunkterna måste träda tillbaka.
Förloppet av händelserna vintern 1925 har i denna skrift fått sin särskilda
skildring av en bland dem, som på närmaste håll följde de under dramatisk
spänning växlande faserna;1 det är sålunda tillfyllest att nu allenast kort sam-
1 Se redaktör Axel Brunius’ framställning s. 193 f.
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
