Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Vid tjugufemårsgränsen - Brysselbyrån - Utvecklingen av Arbetsgivareföreningens inre organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under Ørsteds ledning har De Nordiska Arbetsgivareföreningarnas Byrå i
Bryssel vunnit en särdeles god utveckling. Den har blivit till en ypperlig
socialpolitisk informationscentral för sina principaler, och den har tillika
förvärvat ett avsevärt inflytande på den internationella arbetsgivarorganisationen.
Att generalsekreteraren regelbundet kallats till sammanträden av de nordiska
arbetsgivareföreningarnas permanenta utskott samt där tagit bemärkt del i
förhandlingarna, har redan framhållits.
Utvecklingen av Arbetsgivareföreningens inre organisation.
Den tillväxt, som Svenska Arbetsgifvareföreningen vunnit fram till år 1920,
visar, att föreningen då var något väsentligt annat än under dess första
fem-årsskede. Och detta ej blott med hänsyn till numerären utan i fråga om
organisation och realuppgifter. Från början hade de delägare, som bildade
Allmänna gruppen, faktiskt varit föreningens kärna, kring vilken yrkesförbunden,
relativt få till antalet och de flesta ej särdeles stora i omfattning, grupperade
sig. Den regel, som då skapats, att styrelsen direkt och omedelbart handlade
Allmänna gruppens angelägenheter, medan den i förhållande till yrkesförbunden
fungerade såsom en överinstans, var under äldre förhållanden naturlig men
tedde sig som en anomali, sedan föreningen utvecklats till en sorts
statsförbund, där tillgodoseendet av allas intressen och dirigerandet av den allmänna
avtalspolitiken måste strängt taga styrelsen i anspråk. Det blev då en praktisk
nödvändighet, att styrelsen frigjordes från den särskilda belastning, som den
direkta omvårdnaden av Allmänna gruppen innebar. Emellertid var det icke
nog med, att styrelsen så fick en viss lindring i arbetsbördan, det måste
samtidigt sörjas för, att de inre relationerna inom föreningens stora arbetssfär,
sambandet sålunda mellan de många yrkesförbundens ledning och föreningens
centralorgan gjordes så intimt som möjligt. Ty endast genom en fast,
ständigt levande samverkan inom hela den stora organisationen var det möjligt,
att denna kunde lyckligt fylla sina uppgifter. Behovet av en sådan livlig
samverkan hade länge nog behjärtats, varom de arbetsmetoder, som utvecklats
inom styrelsen och som redan här omordats, tydligt nog vittna, men det hade
helt naturligt ytterligare betonats genom anslutningen av ett så omfattande
yrkesförbund som Verkstadsföreningen och de många förutvarande medlemmarna
i Centrala Arbetsgivareförbundet.
Under loppet av år 1920 upptog därför styrelsen till ingående prövning,
huru Svenska Arbetsgifvareföreningens organisation och arbetssätt lämpligen
borde modifieras, för att föreningens verksamhet skulle kunna bedrivas med
rätt framgång. Styrelsen tillsatte en särskild kommitté, bestående av herrar
Hjalmar von Sydow, Ivar O. Larson, Bengt Heyman, E. W. Paues, Robert
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
