Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Vid tjugufemårsgränsen - Utvecklingen av Arbetsgivareföreningens inre organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Palmgren, Otto Hellström, Gunnar Laurell, Karl Wistrand, G. A. Styrman och
Jarl Hemberg — sålunda föreningens direktörer och de större yrkesförbundens
representanter — för att närmare undersöka och föreslå nödiga förändringar.
Kommitténs yrkanden, som anmäldes i styrelsen den 22 oktober 1920 samt där
diskuterades dels samma dag, dels den 3 november, gingo ut på följande:
Allmänna gruppen skulle organiseras liksom yrkesförbunden under egen ledning
och förvaltning; yrkesförbunden borde stimuleras att sammansluta sig inom
vissa större, sakligt betingade förvaltningsenheter; för framtiden skulle
förhindras, att samma personer på en gång vore tjänstemän inom föreningens
centralledning och ombudsmän hos yrkesförbund; en av föreningens
direktörer skulle alltid som jourhavande stå till disposition å föreningens byrå och
sålunda vara fri från avtalsförhandlingar och dylikt; minst en gång i månaden
å förut fixerad dag skulle föreningens direktörer och de större förbundens
ombudsmän sammanträda för överläggning i viktigare frågor. En del av dessa
yrkanden, egentligen de, som rörde Allmänna gruppens organisation, krävde för
sitt genomförande stadgeändringar. Sådana voro också av kommittén
formulerade; de framlades med styrelsens och fullmäktiges tillstyrkan för
fortsättningen den 26 november av årets ajournerade ordinarie stämma samt på extra
stämma den 29 december och blevo då antagna. De reguljära överläggningarna
mellan direktörer och ombudsmän återigen var en förvaltningssak av den art,
som styrelsen själv ordnade efter omständigheterna; där godkändes
kommitterades förslag omedelbart.
Från denna tidpunkt ha ombudsmannakonferenserna varit en fast institution
inom Svenska Arbetsgifvareföreningen. Någon fullständig nyhet voro de icke
utan snarast en planmässig utveckling av de överläggningar inför styrelsen med
tillkallade sakkunniga, som alltid förekommit samt under senare år i allt större
skala. För övrigt hade det hänt, att föreningens verkställande direktör, när
frågor av större allmän vikt förelågo, inkallat yrkesförbundens ombudsmän
till speciella överläggningar; så exempelvis i augusti och oktober 1916 angående
principerna för kollektivavtal; redan den 9 oktober 1920, sålunda innan
styrelsen haft förslaget under omprövning, hölls den första av de mera reguljära
ombudsmannakonferenserna. Det säger sig självt, att sedan konferenserna
blivit fast återkommande, gåvo de ypperliga möjligheter för föreningens ledning
att vinna information och hålla kontakt med de olika verksamhetsfälten. De
vid konferenserna förda ganska utförliga protokollen, särskilt under
deflations-krisen 1920—21, tillåta också, att man efteråt kan följa situationens skiftningar
månad för månad och de farhågor eller förhoppningar, som därvid framträdde
inom arbetsgivarnes leder. I den mycket komplicerade apparat, som Svenska
Arbetsgifvareföreningen numera utgör, fylla ombudsmannakonferenserna
tydligtvis en viktig uppgift till styrelsens upplysning och hjälp, liksom till väg-
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
