Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagan om Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aldeles är han för god til at gå i skiutz eller altid stå
tilreds för folk, som mena de sku få hantera honom som
de willa. Sitt goda och bekanta foder bör han ha af
egen mark, som han är wahn wid, sitt goda
Hårdwallshö af Swedienäs-ägor, som bäst kommer
öfwerens med hans natur och som nog räcker til, när det
i rättan tid inbärgas och med förstånd utdelas. Då
slipper man hämta pundtals det långwäga fodret, som
både tryter, när en swinckande ägare behagar, och
intet tjenar Grollen: han mår bättre af egen halm, änaf
det fetaste hö stå främmande wall, upfylt med blommor
och lök och all slags örtekraft, af sådant blir han
bara yr i hufwudet, bortskiämd i smaken och ojämn i
hull och trefnad: han står då bara och fnyser emot sitt
eget; men wil gerna ur wägen, när han får wäder af
det andra: Skulle det likwäl stundom wara
oundgängeligt i någon oförmodad brist, så bör det med
förstånd blandas och omwäxlas, at intet kreaturet
wänjer sig altid wid et och det samma – – – Här wore
mycket at säja om Hästen; men jag lämnar hans
wårdare mer at tänka, än jag kan säja. Husbondfolken,
som åtminstone hwar tredie dag ser eftr honom, lära
wäl sjelfwe finna hwad nödigt är, hälst när de äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
