Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innan han hade gått mer än ett par steg, kom hon efter
honom.
— Stanna här ute, tills jag har kommit in! Det går
lättare, om jag vet, att du står härutanför.
— Ja, sade han, jag ska stanna här, tills du har stått över
det värsta.
Därpå öppnade Helga stugdörren, och Gudmund märkte,
att hon lämnade den lite på glänt. Det var, liksom för att
hon inte skulle känna sig skild från hjälparen, som stod
därutanför. Han gjorde sig inte heller samvete av att höra
och se allt, som hände inne i stugan.
De gamla nickade vänligt åt Helga, när hon kom in.
Modern lade genast ner barnet i vaggan, gick sedan fram
till skåpet och hämtade en skål mjölk och en kaka bröd och
satte fram detta på bordet.
— Se här! Sätt dig nu och ät! sade hon. Därpå gick hon
fram till spisen och friskade upp brasan. Jag har hållit
elden vid liv, för att du skulle få torka kläderna och bli
varm, när du kom. Men ät nu först! Det är väl mat, som
du mest av allt behöver.
Helga hade hela tiden stått kvar vid dörren.
— Ni ska inte ta så väl emot mig, mor, sade hon med låg
röst. Jag får inga pengar av Per. Jag har avsagt mig hjälpen.
— Det har allt varit en här i kväll, som hade varit på
tinget och hört hur det gick för dig, sade modern. Vi vet
alltihop.
Helga stod kvar vid dörren och såg ut, som om hon visste
varken ut eller in.
Då lade torparen ner arbetet, sköt upp glasögonen i
pannan och harklade sig för att hålla ett tal, som han hade
tänkt över hela kvällen.
— Det är så, Helga, sade han, att mor och jag, vi har
alltid velat vara anständigt och hederligt folk, men vi har
tyckt, att vi har råkat i vanheder för din skull. Det är, som
om vi inte skulle ha lärt dig att skilja på ont och gott. Men
när vi fick höra vad du har gjort i dag, så sa vi till
varandra, mor och jag, att nu kunde ändå folk se, att du har
fått en rätt uppfostran och lärdom, och vi har tänkt, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
