Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det skulle ha blivit kyrkbröllop, och en mängd folk hade
redan samlats till bröllopsgården för att fara med i
brudtåget. Flera långväga släktingar till nämndemannens var
också komna. De satt på förstubron i sin bästa ståt, färdiga
för kyrkresan. Kärror och trillor stod utdragna på gården,
och man hörde hur hästarna stampade i stallet, medan de
ryktades. Sockenspelmannen satt ensam på bodtrappan och
stämde fiolen. I ett fönster i övervåningen stod bruden
färdigklädd och tittade ut för att få syn på brudgummen,
innan han hade hunnit att upptäcka henne.
Erland och Gudmund steg ur kärran och bad genast att
få tala i enrum med Hildur och hennes föräldrar. Snart stod
alla dessa i ett litet rum, där nämndemannen hade sin
skrivpulpet.
— Jag tänker, att nämndeman har läst i tidningarna om
det där slagsmålet inne i staden natten till i lördags, då det
var en människa, som blev mördad, sade Gudmund så fort,
som om han hade läst upp en läxa.
— Ja, nog har jag läst om det alltid, sade nämndemannen.
— Det var så, att jag var inne i staden den natten,
fortfor Gudmund.
Nu kom inte något svar. Det blev dödsstilla. Gudmund
tyckte, att alla stirrade på honom med en sådan fasa, att
han inte förmådde fortsätta. Men fadern kom honom till
hjälp.
— Gudmund hade varit bjuden av några vänner. Han
hade nog druckit för mycket den där natten, och när han
kom hem, visste han inte vad han hade haft för sig. Men
nog märktes det, att han hade varit i slagsmål, för kläderna
var sönderrivna.
Gudmund såg, att fasan, som de andra kände, tilltog med
varje ord, men själv blev han lugnare. Det vaknade en känsla
av trots hos honom, och han tog åter till orda:
— När så tidningen kom på lördagskvällen och jag läste
om slagsmålet och om knivbladet, som satt instucket i
huvudskålen, tog jag upp min kniv och såg då, att det fattades
ett blad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
