Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröllopet. Dörren till köket stod öppen, och de såg hur en
mängd människor rörde sig om varandra i ivrig brådska. Det
trängde ut os av stekar och bakverk, hela spisen var full
av små och stora grytor, kopparkastrullerna, som annars
klädde väggarna, var nertagna och i bruk. ”Tänk, att det är
för mitt bröllop, som de stökar på detta sättet!” mumlade
Gudmund, när han gick förbi.
Han fick liksom se en skymt av all den gamla bondgårdens
rikedom, när han vandrade genom huset. Han såg matsalen,
där stora bord stod dukade med en lång rad av bägare och
kannor av silver. Han gick förbi klädkammaren, där golvet
var täckt av stora kistor och väggarna med en oändlig massa
kläder. När han sedan kom ut på gården, såg han en mängd
nya och gamla åkdon, präktiga hästar leddes ut ur stallet,
och granna åkkläden lades upp i kärrorna. Han såg ut över
ett par gårdar, omgivna av lagård, stall, fårhus, magasin,
bodar, lador och ännu många andra byggnader. ”Alltihop
det här kunde ha blivit mitt”, tänkte han, när han satte sig
upp i kärran.
Det kom med ens en bitter ånger över honom. Han skulle
ha velat kasta sig ur åkdonet och gå in och säga, att det
inte var sant, det, som han hade sagt. Han hade bara velat
skämta med dem och skrämma dem. Det var orimligt dumt
av honom att bekänna. Vad var det för nytta med att han
hade bekant? Inte blev det bättre för någon fördenskull.
Den döde var ju död. Nej, den här bekännelsen förde inte
annat med sig, än att också han blev fördärvad.
De sista veckorna hade han inte varit så ivrig efter detta
giftermålet, men nu, när han måste försaka det, kände han
först vad det var värt. Det var mycket att förlora Hildur
Eriksdotter och allt det, som följde med henne. Vad betydde
det, att hon var egenrådig och självgod? Hon var ändå den
yppersta av alla där i trakten, och genom henne skulle han
ha kommit till stor makt och heder.
Det var inte bara Hildur och hennes ägodelar, som han nu
saknade, utan det var också smärre ting. I denna stund
skulle han ha farit till kyrkan, och alla, som såg honom,
skulle ha avundats honom. Och det var i dag, som han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
