Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha setat överst vid bröllopsbordet. Det var i dag, som han
skulle ha varit mitt uppe i dans och glädje. Det var hans
stora lyckodag, som nu gick ifrån honom.
Erland vände sig mot sonen gång på gång och såg på
honom. Han var nu inte så där vacker och förklarad, som
han hade varit på morgonen, utan han satt slö och tung med
slocknad blick. Fadern undrade om sonen ångrade, att han
hade bekant, och ämnade fråga honom om detta, men höll
det för bäst att tiga.
— Vart ska vi nu fara? sade Gudmund om en stund.
Är det inte så gott att resa till länsman med detsamma?
— Du ska väl hem först, så att du får vila och sova ut,
sade fadern. Du har nog inte fått mycken sömn de sista
nätterna.
— Mor blir väl förskräckt, när hon får se oss.
— Hon blir nog inte så förvånad, sade fadern. Hon vet
lika mycket som jag. Hon blir allt glad, att du har bekänt.
— Jag tror, att mor och ni alla där hemma är glada att
få mig i fängelse, sade Gudmund bittert.
— Vi vet, att det är mycket, som du går miste om,
därför att du har handlat rätt, sade fadern. Vi kan inte låta
bli att glädja oss åt att du har övervunnit dig själv.
Gudmund tyckte sig inte kunna stå ut att fara hem och
höra på alla dessa, som skulle berömma honom, därför att
han hade förstört sin framtid. Han sökte någon förevändning
för att slippa råka någon, innan han hade kämpat sig till
mera lugn. Så for de förbi stället, där stigen tog av till
Stormyra.
— Vill ni hålla här, far? Jag tror, att jag ska gå upp
till Helga och tala med henne.
Fadern höll beredvilligt in hästen.
— Kom bara hem, så fort du kan, så att du får vila ut!
sade han.
Gudmund gick inåt skogen och var snart utom synhåll.
Han tänkte inte på att söka upp Helga, var bara glad att
bli ensam, så att han inte behövde lägga band på sig. Han
kände en orimlig vrede mot allting, sparkade till stenar, som
låg i vägen för honom, och stannade ibland för att bryta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
