Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legenden om julrosorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som stod på glänt. När rövarmor kom dit, sköt hon genast
upp porten och steg på utan att fråga om lov, såsom det
var hennes vana.
Öveds kloster styrdes på den tiden av abbot Hans, som
var en örtkunnig man. Han hade innanför klostermuren
anlagt en liten örtagård, och i denna var det, som rövarmor
trängde in.
Vid första ögonkastet blev rövarmor så häpen, att hon
stannade vid ingången. Det var högsommartid, och abbot
Hans örtagård stod så full av blomster, att det blänkte för
ögonen av blått och rött och gult, när man såg in i den.
Men snart spred sig ett förnöjt leende över hennes ansikte,
och hon började gå framåt en smal gång, som löpte fram
mellan många små blomsterbäddar.
I trädgården gick en lekbroder omkring och rensade bort
ogräs. Det var han, som hade lämnat dörren i muren
halvöppen för att kunna kasta ut molla och kvickrot på
avskrädeshögen utanför. När han såg rövarmor komma in i örtagården
med alla fem ungarna efter sig, sprang han genast emot dem
och befallde dem att gå sin väg. Men tiggarkäringen gick
framåt som förut. Hon kastade blickarna åt alla håll, såg än
på de styva, vita liljorna, som bredde ut sig på ett land, och
än på murgrönan, som klättrade högt uppåt klosterväggen,
och låtsade inte det minsta om lekbrodern.
Lekbrodern tänkte, att hon inte hade förstått honom. Han
ville ta henne i armen för att vända henne mot utgången,
men när rövarmor märkte hans avsikt, gav hon honom en
sådan blick, att han for baklänges. Hon hade gått med
ryggen böjd under tiggarpåsen, men nu rätade hon upp sig
till hela sin höjd.
— Jag är rövarmor från Göinge skog, sade hon. Rör mig
nu, om du törs! Och det var tydligt, att när hon hade sagt
detta, var hon lika säker på att få gå i fred, som om hon
hade berättat, att hon var drottning av Danmark.
Men lekbrodern vågade ändå störa henne, fastän han nu,
när han visste vem hon var, talade fogligt med henne.
— Du ska veta, rövarmor, sade han, att detta är ett
munkkloster och att ingen kvinna i landet har tillåtelse att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
