Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legenden om julrosorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma innanför de här murarna. Om du nu inte går din
väg, blir munkarna vreda på mig, därför att jag glömde att
stänga porten, och de driver törhända bort mig från både
klostret och örtagården.
Men sådana böner var förspillda på rövarmor. Hon gick
vidare uppåt det lilla roskvarteret och tittade på isop, som
blommade med gredelina blomster, och på kaprifolium, som
stod full av gulröda blomklasar.
Då visste sig lekbrodern ingen annan råd än att springa
inåt klostret och kalla på hjälp.
Han kom tillbaka med två handfasta munkar, och
rövarmor såg genast, att nu gällde det allvar. Hon ställde sig
bredbent på gången och började att med gäll röst skrika
ut all den förfärliga hämnd, som hon skulle ta på klostret,
om hon inte fick stanna i örtagården, så länge som hon
önskade. Men munkarna ansåg sig inte behöva frukta henne
och tänkte bara på att driva ut henne. Då upphävde
rövarmor gälla skrik, kastade sig över dem och klöste och bet,
och likaså gjorde alla ungarna. De tre karlarna märkte
snart, att hon var dem övermäktig. De hade ingenting annat
att göra än att gå inåt klostret och hämta förstärkning.
När de sprang genom gången, som ledde in till klostret,
mötte de abbot Hans, som skyndade till för att få veta vad
det var för ett larm, som hördes från örtagården. De måste
då bekänna, att rövarmor från Göingeskogen hade kommit
in i klostret och att de inte hade varit i stånd att driva ut
henne, utan måste skaffa sig undsättning.
Men abbot Hans förebrådde dem, att de hade brukat våld,
och förbjöd dem att kalla på hjälp. Han sände de båda
munkarna tillbaka till deras arbete, och ehuru han var en
gammal, bräcklig man, tog han allenast lekbrodern med sig
ut i örtagården.
När abbot Hans kom dit, gick rövarmor som förut
omkring bland blombäddarna. Och han kunde inte nog
förundra sig över henne. Han var övertygad om att hon aldrig
förr i sitt liv hade sett en örtagård. Men i alla fall gick hon
fram mellan alla de små landen, som var besådda med var
sin art av främmande och sällsynta blommor, och besåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
