Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legenden om julrosorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rötter, tog han dem och satte dem i jorden i abbot Hans’
örtagård.
Han vaktade dem hela året, i förväntan att en blomma
skulle komma upp ur dem, men han väntade förgäves både
under våren och sommaren och hösten. När äntligen vintern
var inne och alla blad och blommor var döda, upphörde
han att ge akt på dem.
Men när julaftonen kom, påmindes han så starkt om abbot
Hans, att han gick ut i örtagården för att tänka på honom.
Och se, då han nu gick förbi det stället, där han hade lagt
ner de kala rotknölarna, såg han, att ur dem hade vuxit
upp frodiga, gröna stänglar, som uppbar sköna blommor
med silvervita blad!
Han tillkallade alla Öveds munkar, och när de såg, att
denna växten blommade på julaftonen, då alla andra örter
var som döda, förstod de, att den verkligen var plockad av
abbot Hans i jullustgården på Göinge skog. Men lekbrodern
bad munkarna om lov att få bringa några av blommorna
till biskop Absalon.
När lekbrodern trädde inför biskop Absalon, räckte han
honom blommorna och sade:
— Detta sänder dig abbot Hans. Det är de blommor, som
han lovade att plocka åt dig ur jullustgården i Göingeskogen.
Då biskop Absalon såg blommorna, som var uppkomna
ur jorden i mörka vintern, och hörde orden, blev han rätt
så blek, som om han hade mött en död. Han satt tyst en
stund, och därpå sade han:
— Abbot Hans har hållit sitt ord väl, så ska också jag
hålla mitt. Och han lät sätta upp fridlysningsbrev för den
vilde rövaren, som hade gått fredlös i skogen alltifrån sin
ungdom.
Han lämnade brevet till lekbrodern, och denne drog åstad
uppåt skogen och letade sig fram till rövarkulan. När han
steg in där på juldagen, kom rövaren emot honom med
lyftad yxa.
— Jag vill hugga ner er, munkar, så många som ni är!
sade han. Säkert är det er skull, att inte Göinge skog i natt
har klätt sig i julskrud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
