Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröllopsmarschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det i Svartsjö fanns en så förträfflig spelman som Jan Öster,
ville han inte fara dit och spela.
Nils Elofsson tyckte inte om, att spelmännen på detta
sättet sökte tvinga på honom den han inte ville ha. Han
ansåg nu, att det var en hederssak för honom att få en annan
spelman än Jan Öster.
Några dagar efter att han hade fått svar från Olle i Säby,
sände han sin dräng till spelman Lars Larsson, som bodde
på Ängsgärdet i Ulleruds socken.
Lars Larsson var en välbärgad man, som ägde en vacker
gård. Han var klok och betänksam, inte något brushuvud
som de andra spelmännen.
Men han som de andra fick genast Jan Öster i tankarna
och frågade hur det kom sig, att inte denne skulle spela på
bröllopet.
Nils Elofssons dräng tyckte det vara klokast att svara, att
eftersom Jan Öster var hemma i Svartsjö, så kunde de där
få höra honom alla dagar. När Nils Elofsson gjorde ett så
stort bröllop, ville han bjuda folk på något bättre och
rarare.
— Jag tvivlar på att han kan få något bättre, sade Lars
Larsson.
— Nu tänker ni visst svara detsamma som Spelar-Mårten
och Olle i Säby, sade drängen och berättade hur det hade
gått honom hos dessa.
Lars Larsson hörde noga på drängens berättelse. Sedan
satt han tyst en lång stund och funderade. Till sist gav han
ändå ett jakande svar.
— Hälsa till husbonden, att jag tackar för bjudningen
och ska komma! sade han till drängen.
Nästa söndag reste alltså Lars Larsson till Svartsjö kyrka.
Han körde in på kyrkbacken, just när bröllopsskaran skulle
ställa upp sig för att tåga fram till kyrkan.
Han kom åkande i egen schäs med en god häst, han var
klädd i svarta klädeskläder och tog fram fiolen ur en
blank-polerad låda. Nils Elofsson tog väl emot honom och tyckte,
att detta var en spelman, som han kunde ha heder av.
Strax efter att Lars Larsson var anländ, kom också Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
